Eamus Catuli!

Det här är absolut ingen fullständig guide om Chicago Cubs, om man skriver den blir man troligen deprimerad redan efter första stycket.

Men det är väl lika bra att börja med det. Chicago Cubs har inte vunnit Major League Baseball på 103 år. Det är längre än någon annan professionell idrottsklubb i USA och laget kallas i folkmun ofta för The Loveable Losers.

Jag var första gången på Wrigley Field 1996. Efter ett träningsläger i Illinois och Missouri (kanske var vi också och sniffade lite på Kentucky eller Louisiana) med min dåvarande basebollklubb Uppsala stannade jag upp en vecka i The Windy City för att åka upp i Sears Tower, gå i Blues Brothers fotspår, gå vilse och hamna på någon rökig jazzklubb och för att ha (jag tror inte jag hade något jobb då, men vi kan kalla det för) semester. Mest av allt var jag kvar för att se ännu mer Major League Baseball. Första gången i USA tänkte jag inte nöja mig med två matcher, även om jag hade fått se Dennis Eckersley pitcha från bara några meters håll när St Louis Cardinals tog emot Pittsburgh Pirates på Busch Stadium. Jag ville ha mer.

Jag kommer inte ihåg om det var för att Cubs just då spelade hemma och White Sox var iväg på en roadtrip som jag hamnade ute i Wrigleyville hos The North Siders istället för på Comiskey Park, men hur som helst, jag ordnade biljetter via hotellet, fick hämta dem på någon bakgård utanför arenan och satte mig ner och såg Chicago Cubs mot San Fransisco Giants. Det blev två matcher till den veckan i april. Och jag var fast.

Arenan är mytomspunnen och stod färdig redan samma år som Första Världskriget bröt ut. Yes, historiefreaks. Året var 1914. Den fick sitt nuvarande namn från tuggummimogulen Bill Wrigley och är den näst äldsta basebollarenan i USA. Bara Fenway Park i Boston är några år äldre. Många kallar arenan för The Friendly Confines och är platsen för många av basebollhistoriens största ögonblick. Det kanske största ögonblicket äger rum den 1 oktober 1932 när Babe Ruth under den tredje matchen i World Series sätter fötterna till rätta vid hemplattan, spottar lite i sina gigantiska händer för att få rätt grepp runt sitt lika gigantiska slagträ och väntar… Strike One!… Strike Two!… Babe pekar sedan med rak arm och utsträckt pekfinger snett upp mot Chicagohimlen och visar att han ska slå en homerun. Sekunderna senare seglar bollen långt ut bland publiken. History is being made. De är bra på sånt i USA.

Det är några inredningsdetaljer (vilket ord, nu går Karin i spinn och den här bloggposten kan få ett par extra träffar) som gör arenan till en av de mest älskade i USA. En är the scoreboard, som byggdes 1938 och som än i dag sköts helt manuellt. Och efter varje match hissar man en vit flagga med ett blått W om laget har vunnit eller en blå flagga med ett vitt L på om laget förlorat. Win or loss alltså. På så sätt kan man runt om i Wrigleyville se hur det har gått för laget. Utan att kolla på Twitter. Fantastiskt va?

The Scoreboard

En annan sak är the bleacher wall, inklädd i murgröna för att göra tegelväggen mjukare att hoppa upp mot, men också för att göra hela arenan vackrare. Växtligheten har också inverkan på spelet. Om en boll försvinner in i murgrönan så får slagmannen gå till andra bas. En s.k. ground rule double.

The Bleacher Wall

Men mest speciellt med Wrigley Field är… egentligen inte arenan. Utan det som finns utanför. Det är alla så kallade roof tops. Hustaken runt arenan har nästan alla egna små läktare och barer dit man säljer biljetter. En av de mest kända är The Lakeview Baseball Club, som ligger på Sheffield Avenue och som bär skylten Eamus Catuli!, vilket betyder ungefär Let’s Go Cubs! Vid sidan av skylt finns en rad med siffror – ett räkneverk – som visar lagets långa historia av ständiga misslyckanden. The Loveable Losers, du vet.

Räkneverket börjar med bokstäverna AC,som i Anno Catuli eller In the Year of the Cubs. De första två siffrorna står för antalet år sedan Cubs senast vann Division Championship, följande två siffror visar hur länge sedan Chicago Cubs var i final – World Series – och de sista två, nej nu tre(!) siffrorna visar hur många år sedan det var laget vann World Series.

Se några fler av mina bilder från Wrigley Field på Flickr. Jag kan utlova öl från mikrobryggeri, basebollstjärnor och riktiga, livs levande piloter!

Som du förstår är det ofta en pina att hålla på Chicago Cubs. I alla fall om man vill se sitt lag vinna allt. Många har nästan gett upp tanken på att det någonsin kommer att ske igen. The Mountain Goats sätter spiken rakt på huvudet i låten Cubs in five:

They’re gonna find intelligent life up there on the moon
And the Canterbury Tales will shoot up to the top of the best seller list
And stay there for 27 weeks
And the Chicago Cubs will beat every team in the league
And the Tampa Bay Bucs will make it the way to january
And I will love you again…

En historia blir aldrig riktigt bra utan en förbannelse. Och visst finns det en förbannelse i Cubs historia också. Curse of the Billy Goat inträffade 1945. När ägaren av Billy Goat Tavern, Billy Sianis fick lämna Wrigley Field under World Series-matchen mellan Cubs och Detroit Tigers på grund av klagomål från andra i publiken. De kunde inte stå ut med lukten från hans get. Billy blev ursinnig och skrek:

Them Cubs, they aren’t gonna win no more. You are going to lose this World Series and you are never going to win another World Series again. You are never going to win a World Series again because you insulted my goat.

© 2006, Jeremy Atherton

Sedan 1945 har Chicago Cubs inte lyckats ta sig till World Series… och om man är väldigt vidskepligt kan man ju fundera på om den svarta katten som sprang in på planen 1969, under en match mot New York Mets hade någon inverkan på Chicago Cubs öde. Vid tillfället ledde laget sin division stort, men efter incidenten med den svarta katten förlorade man många matcher och Mets gick om i tabellen.

Men den värsta mardrömmen hände på kvällen den 14 oktober 2003, The Steve Bartman Incident. Chicago Cubs mötte Florida Marlins i National League Championship Series. I bäst av sju matcher hade Cubs lyckats vinna tre och den 14 oktober ledde man den sjätte matchen med 3-0 i den åttonde inningen. Sex outs kvar. Enkel fly ball. Fem outs kvar. Fem outs från World Series. Då händer det. Ännu en hög boll ut mot leftfield. Väldigt nära läktaren. Moisés Alou sträcker sig efter bollen och försöker fånga den. Men blir störd av ett Cubs-fan, olycksalige Steve Bartman (som sitter på sektion 4, rad 8, seat 113). Alou lyckas inte fånga bollen. Det blir inte the second out of the inning, Florida Marlins gör åtta poäng i inningen – the wheels fell off – vinner matchen med 8-3, vinner även den sjunde matchen kvällen efter och vinner någon vecka senare World Series mot New York Yankees. Chicago Cubs har inte vunnit en slutspelsmatch sen den kvällen och har fortfarande inte varit i World Series sedan 1945.

Matt Liston, regissör till filmen Chasing October var där den kvällen:

I think October 14th, Game 6 was the darkest hour of Wrigley Field history. Not only because of the eight runs the Marlins put up on the board, but because it’s was the first and only time I have ever been there or witnessed where some fans turned to a real dark place.

Här kan du se dokumentären Catching Hell som handlar om The Steve Bartman Incident. Klicka fram till 25:22.

Till slut finns det en annan sak som gör Chicago Cubs och Wrigley Field så speciellt. Arenan ligger, inte som många andra moderna arenor ute i någon asfaltsöken mitt i ett shoppingområde med gigantiska parkeringsplatser runt om, utan mitt i ett bostadsområde. Det gör att laget spelar många av sina hemmamatcher under dagtid. Varje lag har 82 hemmamatcher under säsongen. På helgerna spelas många av matcherna på dagtid, men under veckorna börjar matcherna oftast 19:05. Men inte på Wrigley Field. Cubs spelar, efter en överenskommelse med grannarna, bara 18 av sina 82 matcher på kvällstid. Länge fanns det inte ens några strålkastare på arenan. Så under veckorna sjuder området runt arenan av liv. Om du är i Chicago, åk ut till arenan i god tid. Sätt dig på någon av restaurangerna eller barerna och njut av atmosfären. Min favorit är Goose Island Wrigleyville som öppnar 11:00.

Goose Island Wrigleyville Location

Till slut: I filmen The Blues Brothers lyckas Elwood Blues smita från både polis och andra förföljare genom att uppge 1060 West Addison, Chicago IL som sin bostadsadress. Vad finns på den adressen? Wrigley Field. Bara en sån sak.

Let’s Go Cubs!

One thought on “Eamus Catuli!

Swing away!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s