2012 World Series Champions: San Francisco Giants. Varför?

San Francisco Giants tog alltså sin andra World Series-titel på tre år. I ett slutspel brukar det finnas hjältar. Ofta är det storstjärnor som bär sitt lag på sina axlar när det behövs. Men det kan också vara oväntade hjältar, som kliver fram från ingenstans.

Hos årets mästare blev det Pablo Sandoval som fick priset som MVP. Med tre home runs i Game 1 blev han historisk. Och home runs brukar väga väldigt tungt hos MVP-juryn, så det var ingen direkt överraskning att han fick utmärkelsen. Men en sak som var lite annorlunda med Giants jämfört med många andra World Series-vinnande lag var jämnheten – alla fyra starting pitchers höll hög nivå och hela laget presterade solid, välspelad baseboll rakt igenom. Här är en välskriven hyllningsartikel skriven av ESPN:s Jim Caple, som inte bara pekar på hur många viktiga spelarinsatser det fanns förutom Sandovals hitting. Han sätter dessutom fingret på att Giants såg ut att spela med en annan glöd än Tigers, framför allt i defensiven. Det lönade sig. Pitching and defence – ett segerrecept som förvisso är klassiskt men som snarast har betraktats som lite förlegat under de senaste 15-20 åren, då power hitters stått extra högt i kurs. För egen del har jag njutit inte bara av Giants starting pitching utan kanske framför allt av att t ex se Blanco fånga bollar både här och där, se Lincecum dominera från bullpen, se Crawford glänsa på SS. Och Panda kan spela D han också! (Här med lite hjälp av framtida Gold Glover Brandon Belts smootha handske.) Har man dessutom en liten skäggig filur på kullen som kan avsluta matchen med att mata världens kanske omöjligaste sliders, jag då kan det väl bara sluta på det här sättet.

Men för att inte dra iväg för långt i sin hyllning av de nya mästarna måste man samtidigt konstatera att Tigers inte bjöd upp till någon vidare kamp. Förvisso berodde det nog en del på att Giants hade gjort sin läxa och listat ut hur man skulle neutralisera motståndarnas styrkor, men nyckelspelare som Verlander, Cabrera och framför allt Fielder nådde inte på långa vägar upp till den nivå man förväntar sig. Personligen undrar jag om inte manager Jim Leyland borde ta en hel del ansvar för det. Hela Tigers lineup kändes ofokuserad i batter’s box och verkade sakna en plan för hur man skulle hantera Giants pitchers. Man saknade tålamod och det svingades ofta på svåra pitchar i konstiga lägen. Med orörliga spelare som Fielder och Cabrera på infield är Tigers en klubb som lever mycket på sin offensiv. Då måste det kunna ställas krav på att man gjort sin läxa och har en plan för hur man ska hantera motståndarnas pitching. Nu blev det aldrig spännande på allvar i World Series (även om sista matchen i sig blev välspelad och tight). Det känns lite snopet som avslutning på säsongen. Men ja ja – bara fem månader kvar till Opening Day!

Swing away!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s