Hall of Fame 2013 – Dé é knas…

 

Image

Så har det röstats. Aldrig har nog omröstningsblanketten varit så späckad av star quality. Roger Clemens, Craig Biggio, Mike Piazza, Barry Bonds är några. Hur många kom in? Ingen.

Två stora problem präglar omröstningarna. För det första: den märkliga praxisen att ingen ska få röstas in på första försöket. Hur stor stjärna vi än snackar om, så ska han vackert få stå och trampa i farstun minst ett år innan juryn behagar ge honom den plats i Cooperstown som han så självklart förtjänar. Och för det andra: att många i juryn med varierande grad av slumpmässighet utesluter spelare som de misstänker ha använt otillåtna prestationshöjande medel. Det innebär att nästan alla 90-talets stora slagmän är körda. För egen del tycker jag att det vore bisarrt med en Hall of Fame utan Barry Bonds – den bäste slagman världen någonsin sett.

Nåja, jag slutar där och lämnar ordet till ESPN:s Jayson Stark. Han säger så många kloka saker i den här artikeln om vart Hall of Fame är på väg. Eller borde vara på väg.

14 thoughts on “Hall of Fame 2013 – Dé é knas…

  1. Hall of Fame riskerar att bli som en OS-turnering i fotboll. De bästa spelarna saknas.

  2. Väl talat, båda två.

    Och vad är en Hall of Fame? Fame = berömmelse. Då borde det vara en självklarhet att de mest berömda spelarna ska vara med. Lite oavsett vad de blivit berömda för, kan jag tycka. De händelser och spelare som satt störst avtryck – oavsett på vilket sätt – i basebollhistorien borde vara med. Även spelare som stått för en enstaka men jätteuppmärksammad historisk händelse borde kunna komma i fråga, tycker jag. Som det är nu är det mer som ”The hall of career achivement och att ha varit en allmänt reko snubbe”. Då berättar man inte den fullständiga historien om sporten. Det är synd.

  3. Kom på att Hall of Fame väl redan har en särskild avdelning där mer enstaka händelser uppmärksammas, så jag backar ett steg i den frågan. Men jag tycker hur som helst att det blir snett att inte ha med Bonds och killarna.

  4. 2014 ja, vilket år. Här är gubbarna som är valbara nästa år. Rankade efter Hall rating – något värde som utgår från WAR och där 100 är gränsen för att bli invald. 19 spelare som borde bli Hall-of-famers…

  5. Härligt med lite debatt här på bloggen! Och jag måste säga att jag tycker ditt inlägg på din egen blogg är mycket bra, Andreas. Jag håller med om närapå allt du säger, inte minst din poäng att det stora problemet är vad vi gör med de spelare som vi inte VET dopade sig. För det är faktiskt ytterst få spelare som verkligen åkte fast. Vilka ska vi stämpla som rena respektive dopade? Kan vi verkligen avgöra det med blotta ögat? För nån bättre bevisning har vi tyvärr inte att tillgå i särskilt många fall. Att låta fuskare komma in i HOF känns som en trist lösning, jag håller med. Men alternativet är egentligen att stryka hela Steroid Era ur basebollhistorien och det känns ännu sämre för min del. I det valet spelar det in för mig att allt pågick med MLB:s goda minne (alla home runs gav bra klirr i kassan), så det var helt enkelt så sporten (TYVÄRR!) spelades under den perioden.

    Slutsats: I valet mellan två dåliga alternativ ser jag hellre att fuskarna släpps in, åtminstone de som inte bevisats ha varit dopade. Och de (edit: dvs de som fällts) är tyvärr inte många.

  6. Bra skrivet här och på din blogg. De var dopade. Ja. För det första tror jag dock att det är väldigt mycket för sent att hoppas på ett rent Hall of Fame. Att fuska i baseboll är lika gammalt som sporten i sig. Nu är väl sign-stealing eller att spotta på bollen inte lika osportsligt som att skjuta i sig sprutor, men fan, användandet av ”greenies” (amfetaminpiller) var väl ganska utbrett redan på sextiotalet för att orka med 162 matcher. Det finns väl t.o.m. rykten om Ted Williams och amfetamin?

    Sen kan man ju såklart tycka att man inte ska dra in mer skit i Cooperstown än vad som redan finns där, men många invalda HoF’ers är inte guds bästa barn.

    För det andra handlar det inte bara om vad spelarna gjorde eller inte gjorde. Att säga att ligan och media under den här perioden (speciellt efter strejken 1994) uppmuntrade användandet av steroider är kanske för mycket, men nog blundade man i alla fall med ena ögat och log brett när arenorna återigen fylldes och rekorden föll. Det sägs ju att mer än 50% av spelarna tog otillåtna medel under den här perioden. Pengarna rullade in. Bossarna puffade på sina feta cigarrer och dunkade spelarna i ryggen mellan injektionerna. ”Keep up the good work, son!” (Nej, det var ingen annans fel än hans eget att han dog – Ken Caminiti – förmodligen av för mycket doping, men han var påhejad av ganska många). Så, att belasta några spelare för årtionden av bristande moral inom en hel idrott känns inte rätt det heller.

    Antingen får man stryka allt från den här tiden: rekord, valbara spelare, titlar. Ja, rubbet. Frågan är bara… från när ska vi börja stryka? Cooperstown riskerar att bli en spökstad.

  7. Sen ska jag väl tillägga att det för den här debatten är tur att det är offseason. Om det hade varit match ikväll hade jag fullständigt struntat i Hall of Fame och istället brytt mig om nuet och spelet, även om det hade varit en sömnig redan avgjord tillställning mellan Marlins och Brewers. Längtar.

  8. Nä precis, lite riktig baseboll eller några stora trades hade gjort att jag hade tänkt betydligt mindre på HOF.

    Men jag har funderat en del på det hela särskilt efter att ha läst Andreas kloka inlägg. Jag tycker Doug Glanville sätter huvudet på spiken i ESPN-artikeln nedan. Han tar inte ställning, men han konstaterar att Hall of Fame måste välja väg och han stakar ut vilka två vägar som finns att gå:
    ”[Hall of Fame] can either redefine greatness or decide to focus on just letting baseball’s story be told as is. Enhanced or not, it’s still an exceptional story.”

    Jag är för egen del inne på den senare varianten medan Andreas förespråkar den förstnämnda. Men jag ska erkänna att jag innerst inne inte är så tvärsäker som jag först kanske lät… Det blir knas oavsett vilken väg man väljer.
    http://espn.go.com/mlb/hof13/story/_/id/8832383/baseball-hall-fame-needs-rehab-assignment

  9. Jag är med på tåget att något måste hända med Hall of Fame med tanke på den problematiken som ”Steroid Era” förorsakar. Vad som ska göras är fortfarande diskussionssak för jag säger inte att jag har svaret. Jag säger bara vad jag tycker, och det är att fuskarna ska hållas utanför HoF.

    Nedan ser ni det som väljarna i BBWAA idagsläget har att utgå ifrån när de beslutar sig att välja in någon i HoF.

    5. Voting: Voting shall be based upon the player’s record, playing ability, integrity, sportsmanship, character, and contributions to the team(s) on which the player played.

    Om man ser det som jag att doping har gjort att de två första punkterna, i bästa fall, svårbedömda så är det inte mycket i en dopingdömd spelares resumé som talar för att han borde väljas in.

    Om man ska göra om HoF till ett museum så är det ok för mig, men jag ser nog hellre att det i så fall byter namn till History of Baseball Greatness eller nåt och att man har kvar ett liknande system som idag som avgör vilka spelare som ska få kalla sig Hall of Famers. För för mig så är en Hall of Famer en spelare som jag vill att mina barn och barnbarn ska kunna se upp till och säga att den här spelaren var något alldeles extra.

Swing away!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s