Mannen med missilerna – Rick Ankiel

Image

Som svensk sportkille har man vuxit upp med att läsa Buster. Storyn om Rick Ankiel känns som tagen därifrån, om det nu hade funnits någon amerikansk basebollmotsvarighet i tidningshyllorna till historierna om Gordon Stewart, Åshöjdens BK, Super-Mac och de andra.

Under regular season 2000 var livet som en dröm för Rick Ankiel. Som St. Louis Cardinals top pitching prospect hade han som rookie fått chansen i ”the bigs” och hjälpt Cardinals att vinna NL Central. På vägen hade han blivit framröstad som Player’s Choice NL Rookie Pitcher of the Year. Han var glödhet, men måste ändå ha nypt sig i armen när han några dagar före NLDS fick beskedet av Tony LaRussa att det var han som skulle få äran att starta på kullen i Game 1 mot Atlanta Braves. Nyss fyllda 22 och Postseason Game 1 starter. Karriären gick som på räls.

Ända fram till tredje inningen av Game 1, that is. Det var då det hände. Det var som om den högre makt som en gång i tiden gett honom hans talang, i ett ögonblick plötsligt hade bestämt sig för att ta tillbaka den. Han kunde inte längre träffa strikezonen. Innan inningen var över hade Ankiel kastat fyra walks och slagit rekord med fem wild pitches i en och samma inning. Han skojade om sitt rekord inför journalisterna efteråt, men han hade knappast skrattat om han hade vetat vad han hade framför sig.

Nästa säsong var han tillbaka på kullen för Cardinals. Efter att det unga pitcherlöftet hade avverkat 20 innings hade Cardinals ledning sett nog. 25 walks och fem wild pitches talade sitt tydliga språk – det var något som inte stod rätt till med deras Golden Boy. Han skickades ner till Triple A för att få ordning på saker och ting. Resultatet var helt enkelt skrämmande: på bara fyra innings kastade han 17 walks och 12 wild pitches.

Eländet gick så långt att Ankiel skickades vidare ner genom minor league-systemet ända till Rookie Level. Efter att ha missat hela säsongen 2002 p g a en armbågsoperation, kämpade han sig under de följande par åren tillbaka till the Majors och fick i slutet av 2004 till slut kasta tio innings som reliever för Cardinals. Efter säsongen spelade han vinterbaseboll i Puerto Rico och gjorde bra ifrån sig. Men plötsligt var problemen tillbaka. Efter en träningssession där han bara kastat tre strikes på 20 pitchar, gav han upp för gott och deklarerade något nytt för världen: han skulle bli outfielder!

Det visade sig vara ett klokt beslut. Hans fielding imponerade på scouterna och han hade en slugging percentage på .514 i Single A och .515 i Double A. Den 9 september 2007 var Rick Ankiel tillbaka i the majors, nu som right fielder och tvåa i batting order. Vid hans första at-bat hälsade St. Louis honom välkommen tillbaka med en extra lång stående ovation. Han tackade med en three-run homer i sjunde inningen. Hans återkomst beskrevs i lokalpressen som the stuff of legend.

Under åren 2008-2012 har Ankiel kämpat på och gjort sig känd som en hyfsad outfielder, för lag som Cardinals, Braves och under de senaste två åren Nationals. Stabil defensivt och med viss power i slagträt, men med lite för lågt OBP och för många strikeouts för att vara säker på en plats som starter. Men på en punkt har han förmodligen varit best in the majors – hans helt sanslösa outfield-arm. Kontrollen verkar inte vara något problem när han kastar från outfield, till skillnad från när han stod på kullen. Med sin f.d. upper-nineties fastball har han kastat ut baserunners på ett sätt som fått dem att undra vad det egentligen var som hände. Som i matchen mot Rockies den 6 maj 2008, när han kastade två helt osannolika missiler till tredje bas i en och samma match. Ett annat av mina favoritklipp med Ankiel och hans outfield-arm är från april 2012 – check it out. Inte läge att försöka springa i onödan när Rick har bollen, kan man konstatera.

Under 2012 presterade Rick Ankiel snäppet sämre med slagträt än tidigare. Nationals släppte honom och inför 2013 har han signat ett minor league-kontrakt med Astros, med hopp om att via spring training kämpa till sig en plats på Astros major league roster. Oavsett om han ännu en gång lyckas kriga sig tillbaka till the majors, har han i alla fall satt avtryck i basebollvärlden med sin kastarm, även om det inte var på det sätt som omvärlden trodde fram till den där ödesdigra dagen i 2000 NLDS game 1.

Så grattis, Rick Ankiel. Din osannolika historia och din helt galna kastarm gör att du förtjänar bloggens Ej Trist of The Month Award!

6 thoughts on “Mannen med missilerna – Rick Ankiel

  1. Det finns få saker här i världen som är vackrare än en centerfield strike.

    Vilken historia!

  2. Och kolla här vad jag hittade! En hemvideo av en äkta Ankiel Meltdown, filmad i the minors 2001.

  3. Rick är med i Astros projected Opening Day starting lineup. Gött!

  4. Jag såg det och blev glad att hans saga i the majors fortsätter. Och med ett preseason BA på .432 – inte illa!

  5. Going, going, gone! Högst delaktig i Astros historiska premiärseger i American League.

Swing away!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s