Classic Clips: The Catch (1954 WS Game 1)

”Maybe the most perfect play in baseball history”

Och inte bara det – förmodligen också det allra mest kända, tack vare hur han fick det osannolikt svåra att se så självklart ut. Och allt vid ställningen 2-2 i åttonde inningen av en World Series-match. Willie Mays kunde nämligen göra allt på en basebollplan. En sann five-tool player. Inte minst kunde han fånga bollar. Som han själv säger i klippet: ”Coming up, I believed I could catch anything that stayed in the ballpark.” Det visade han den 29 september 1954. Klicka på Willie och njut.

Image

Classic Clips: David Freese wins it for the Cards (2011 WS Game 6)

ImageKan något kallas ett Classic Clip om det är bara ett drygt år gammalt? Japp. Alla som såg 2011 World Series Game 6 insåg redan innan den var färdigspelad att det var en legendarisk match.

Rangers ledde med 3-2 i matcher och Cardinals var alltså piskade att vinna. Matchen svängde fram och tillbaka redan från första inningen, i en kavalkad av home runs och spektakulära errors. 1-0 Rangers. 1-2 Cardinals. 3-2. 4-4. 6-4. Inför botten av nionde låg Cardinals under med 7-5. Ryan Theriot inledde som första Cardinals-slagman med att strika ut. I det läget hade Cardinals bara 4,1 procents chans att vinna matchen, enligt Fangraphs fantastiska redskap Win Probability. Men Albert Pujols tog sig ut med en double och Lance Berkman krigade sig till en walk. Allen Craig strikade ut. Med två outs stod det sista hoppet till hometown kid David Freese. Jobbigt läge – botten av nionde inningen och på kullen stod Neftali Feliz med sin 100 mph fastball. Snabbt var Freese och Cardinals down to their last strike. (Räkna ut win probability på den!) Då hände det. Verkligheten överträffade dikten ännu en gång i den här fantastiska sporten.

Med en triple som studsade mot outfieldväggen bakom left fielder Nelson Cruz, drev Freese in de två runs som behövdes för att hålla drömmen vid liv. St. Louis kokade.

I tionde inningen reste sig Rangers med en two-run homer av Josh Hamilton. Men Cardinals kvitterade och i botten av elfte avgjorde man matchen med en mäktig walk-off homerun till straight away center field. David Freese igen.

Det var ingen större överraskning att Rangers inte orkade resa sig i den avgörande matchen dagen därpå. Cardinals vann sitt elfte mästerskap och det fanns ingen tvekan vem som var World Series MVP 2011. Freeses game-tying triple och walk-off homer i Game 6 röstades överlägset fram som årets etta och tvåa i GIBBY Awards kategori Greatest Postseason Moments. 

Klicka på hjälten för att se hans osannolika två hits. Eller klicka här om du har åtta minuter över för att se en recap av hela matchen. Det är värt besväret.

Image

Classic Clips: ”It gets through Buckner!!” (1986 WS Game 6)

Historiska idrottsögonblick brukar handla om triumfer. Inte i Bill Buckners fall. Där handlar det i stället om en av idrottshistoriens mest kända blunders. Buckners error i extra innings anses också förkroppsliga The Curse of The Bambino – förbannelsen som vilar över Boston Red Sox (eller åtminstone gjorde det fram till 2004).

Vid ställningen 3-2 i matcher till Red Sox gick Game 6 till extra innings. I toppen av tionde inningen ryckte Red Sox åt sig ledningen med två runs. Allt talade för att förbannelsen skulle brytas och att Boston skulle få fira. Bara tre outs återstod. I ett sådant läge brukade Red Sox coach John McNamara i normala fall ersätta Buckner på första bas med Dave Stapleton, som var stabilare defensivt. Men Buckner fick stanna kvar på plan. Han fick snart se Mets göra två snabba flyouts. Champagnen och bucklan var så nära, så nära.

Det var då det satte igång. Kalla det The Curse, kalla det otur, kalla det vad du vill. Efter tre raka two out-singles hade Mets reducerat Red Sox ledning och hade the tying run på tredje bas. Mets outfielder Mookie Wilson klev in i the batter’s box för att försöka hålla New Yorks hopp vid liv. Mets kvitterade på en wild pitch. Resten är historia. En sorglig sådan, men hur som helst ett av de mest kända ögonblicken i basebollhistorien. Klicka på stackars Bill för att se klippet.

Image

Och om det var någon som inte räknade ut det: dagen efter förlorade Red Sox Game 7.

Classic Clips: Kirk Gibson homers off the Eck (1988 WS Game 1)

Kirk

Det var i det här ögonblicket det sa klick. Jag och basebollen blev livskamrater.

Jag var 14 och hade börjat bekanta mig med den exotiska sporten baseboll på satellitkanalen Screensport. Parabolantenn – bara en sån sak. Vi snackar way back. Stjärnor som hette Orel Hershiser och Rickey Henderson. Och Kirk Gibson och – såklart – världens mest fruktade relief pitcher, Dennis ”The Eck” Eckersley.

Där jag satt den 15 oktober 1988 hade jag ännu inte lärt mig alla regler. Men jag kunde tillräckligt för att förstå att det jag såg var något helt magiskt, osannolikt, legendariskt, ja vad man nu vill kalla det. Det som vi kallar baseboll.

Botten nionde, underläge med en poäng. Kirk Gibsons knän är så sargade att han knappt kan linka fram till batter’s box. På kullen: The Eck, snudd på unhittable.

24 år senare får jag fortfarande rysningar av kommentatorn Jack Bucks ord: ”High flyball to right field! And she is… GONE!!!”

Klicka på på bilden ovan med den jublande mustaschmannen för att ta dig tillbaka till 1988 och några minuters idrottsmagi.

Classic Clips: The Throw

”That throw needs to be framed and hung on the wall at The Louvre, next to the Mona Lisa.” Seattle Post-Intelligencer, 11 april 2001

Ichiro

Efter att ha dominerat japansk baseboll i sju säsonger gjorde Ichiro Suzuki debut i MLB och blev den förste spelaren på 26 år att bli utnämnd till både Rookie of The Year och MVP. Men det var redan i sin åttonde match i MLB som han satte sitt första stora avtryck i den amerikanska basebollhistorien. Willie Mays legendariska ”The Catch” fick sin motsvarighet i Ichiros ”The Throw”.

När Ichiro blev en Yankee i somras publicerade The New York Times krönikan The Throw That Made a Phenomenon. En snygg hyllning till Ichiro och hans smått otroliga karriär. Läs den och se sedan videoklippet och njut: The Throw. Poetry in motion.

Classic Clips: Mazeroski’s walk-off home run (1960 WS Game 7)

Sedan historiens första World Series 1903 har det hänt en enda gång. En World Series Game 7 som avgjorts av en walk-off home run. Det har kallats den bästa World Series-match som någonsin spelats.

Året var 1960. Eftersom verkligheten har en tendens att överträffa dikten i den här magiska sporten, var det naturligtvis så att fullträffen innebar att underdoggarna Pittsburgh Pirates lyckades vinna inför sin hemmapublik över den stora oslagbara maskinen i pinstripes från The Bronx. Amerikanerna är fantastiska på att ta väl hand om sina idrottsminnen och sina hjältar. I den här bonusvideon kan man se hur staden bevarat den del av outfieldmuren med siffrorna ”406 ft” där Mazeroskis boll seglade över. Och den mysige huvudpersonen själv berättar att han på över 50 år aldrig har behövt betala en drink i Pittsburgh.

Men här tar vi en tripp tillbaka till 1960 World Series Game 7, botten av nionde inningen, ställningen 9-9, och ett av basebollhistoriens mest kända ögonblick: Bill Mazeroski’s walk-off home run.