Exit Sandman

20130918-173611.jpg

Att Yankees ska ta in 4 i the loss column på 11 matcher känns rätt otroligt va? Samtidigt ska man ta sig förbi 4 lag. Nä, vi kan nog säga att säsongen är över för Yankees. Det är skön…t, för vi kan med säkerhet veta vilken som blir Mariano Riveras sista match i karriären.

Men när sker de största hyllningarna? Någon som har koll? Det har ju ryktats om att Metallica ska lira Enter Sandman live sista hemmasöndagen (nu på söndag alltså). Ej trist. Men är det då eller är det vid säsongens sista hemmamatch – natten mellan nästa torsdag och fredag? Han kommer även kasta i säsongens allra sista match söndagen den 29:e september i Houston. Jag känner att jag inte vill missa en enda av hans resterande cutters before exit.

Dear Mr. Seager

Kids är för sköna (oftast). Som Lyle Redmond, ett ungt Astros-fan som träffades av Kyle Seagers slagträ under en match i förra veckan. Som tur var skadades inte lille Lyle. Istället för att egotrippat ta hem slagträet som en fräsig souvenir att skryta med inför polarna gav Lyle tillbaka det till Kyle. Ty lille Lyle hade koll på Mr. Seagers statistik. Kolla brevet som han skickade till Kyle.

20130805-164601.jpg

My name is Lyle Raymond, Your bat landed on me. I am OK. Thanks for giving me the thumbs up when you were on first base. I like the Astros but will cheer you on too. I gave back your bat because you had a big hitting streak with that bat. I hope you have more with that bat.
Your fan,
Lyle

Lyle, vi är dina fans.

Evan the janitor

20130426-190521.jpg
Historien om Evan Gattis är nästan för bra för att vara sann. Från att överge college till jobb som hissmekaniker och nu en spelare för bra för att skicka ner i minors.

Han var lovande i high school, lika bra med slagträt som Dylan McKay var bra med brudarna. Solklart bäst i den lilla staden Forney, Texas. The superstar of tomorrow. Vägen låg lika spikrak som en line drive up the middle. Stipendiet till Texas A&M var aldrig något snack. Honom ska vi ha… Men sen tog det stopp. Tvärstopp. Han blev verklighetens Tim Riggins i Friday Night Lights.

”I was smoking a lot of pot”

Han slogs omkull av pressen, kepsen åkte av. Rädsla för att misslyckas. Ångesten kom som ett brev på posten. Sen tvivel. Sen drogerna.

Istället för college blev det klinik. Fri från drogerna gjorde han ett halvhjärtat försök till comeback. Men han sökte något annat. Meningen med livet. Det var dags att lämna The Lone Star State bakom sig. Han gav sig bokstavligen ut på vägarna.

Han drev runt i sin truck. Tog jobb som fastighetsskötare, hängde hos sin syster i Boulder, var liftvakt i Eldora Mountains, tog rygg på en andlig guru till New Mexico, slaggade på vandrarhem, drog till Wyoming ett tag och hittade till slut fler halvflummiga filosofer i Kalifornien. Någon annan som ser likheter med Patrick Swayzes rollfigur i Point Break, Bodhi och Jack Kerouacs alter ego Sal Paradise i På Drift?

För tre år sedan kom suget efter baseboll tillbaka. En coach som mindes honom från high school erbjöd honom en plats i laget på University of Texas of the Permian Basin. Året efter draftades han av Atlanta Braves i den tjugotredje rundan. Han började långsamt klättra uppför Minor League-stegen. 2012 gjorde han succé i The Venezuelan Winter League och fick smeknamnet El Oso Blanco – den vita björnen och blev inbjuden till Spring Camp. Liknande succé där. Med Brian McCann på skadelistan fick han äntligen göra debut i The Show. I sitt andra at-bat fick han sin första hit – en homerun på Roy Halladay.
Kanske hittade han där och då äntligen meningen med livet? Evan rider just nu på den där perfekta vågen som Bodhi alltid sökte och skrek efter.

”100% pure adrenaline!”

Följ Evan Gattis på Twitter: @bulldogbeing, där han fortfarande håller kvar vid sin ID-bricka från en svunnen tid. Ej trist.

Worst First Pitch

Satt och googlade och försökte hitta vilka som ska få äran att kasta the ceremonial first pitch på alla arenor på Opening Day. Hittade inget vettigt, hittade denna video istället. Inte vettig den heller.

Håller nog ändå Mark Mallorys kast ”till” Eric Davis som det bästa värsta.

You complete me

20130321-061855.jpg
Efter några månaders frånvaro återkommer här Ej Trist of the Month Award.

Såklart är det Joba Chamberlains mustasch. Det är ett helt fantastiskt litet mästerverk han har där på överläppen. Den är helt underbar och om utmärkelsen fanns, så skulle han vara en stark utmanare till Ej Trist of the Decade Award. Kung.

Den klär hans historia så perfekt. Uppvuxen i hjärtat av Skogshuggaramerika – Nebraska, skilda föräldrar, dömd för Driving Under Influence, totalt omdömeslös over-throwing 100mph-fastballs tidigt i karriären och operationer som lämnat stygga ärr över stora delar av en lagom rund kropp. Minns att han bröt fotleden förra året när han försökte göra bomben under Spring Training. Lägg till ett envist hybrissnack om att han visst är en starter – inte the seventh inning guy. Mustaschen passar perfekt in i den bilden.

Den har nog alltid funnits där mentalt. Bara väntat på att se dagens ljus. Kul att han nu fullständigt skiter i att han blir häcklad i omklädningsrummet, i dugouten, på kullen, i duschen och över hela internet – ”äh, this is who I am” – kind of a barsnubbe med majonnäs på skjortan, på gränsen till massmörderi.

Jag ser Joba framför mig. Riktigt nöjd framför toalettspegeln varje morgon, på teckenspråk med tandborsten i mungipan, säga till mustaschen: ”You complete me!” Mustaschen tänker nöjt: ”I love him! I love him for the man he wants to be. And I love him for the man he almost is.”

Är det dags för Joba att bli den man han nästan är? Yankees skulle nog behöva det. Det här är en utmärkt start.

Ozzie Canseco

20130124-204311.jpg

I och med Justin Uptons övergång till Atlanta Braves, som innebär att han kommer att dela outfield med sin bror B.J. började jag att fundera och googla på andra bröder som har spelat tillsammans i MLB. Det visade sig vara flera hundra. Men jag fastnade för en.

Snacka om att stå i skuggan. Ozzie Canseco är José Cansecos (för mig) okände tvillingbror. De spelade tillsammans under nio matcher i Oakland Athletics 1990. Ozzie hade två hits. Josés karriär blev som ni vet något längre och utmärkt: Rookie of the Year 1985, 6 x All-Star, AL MVP, 2 x World Series Champion och så vidare. Vi vet ju också vad det nog berodde på. Men detta handlar inte om José.

Ozzie fortsatte sin karriär lite mer i skymundan. Det blev några få matcher till i MLB (med St Louis Cardinals), men annars hade lagen namn som Newark Bears, Lotte Giants, Kintetsu Buffaloes o.s.v.

Men historien slutar inte i The Japanese Pacific League eller på den amerikanska vischan. Ozzie var lite smartare än så. Då och då ville han vara (som) sin bror. Hyllad och beundrad. Så han steg helt enkelt ut ur skuggan och utgav sig för att vara José. De är ju kopior, så why not? Han signerade baseball cards, tröjor och böcker. Alltid som ”José Canseco”. Ibland ditskickad av den riktige José, ibland på eget bevåg. Så praktiskt att vara enäggstvilling. Och det måste vara svårt att skilja dem åt. För det slutade inte med några oskyldiga autografer.

It is also widely reported that Ozzie had slept with Jose’s wife while impersonating him.

Men de verkar fortfarande vara kompisar. För några år sedan var de återigen med i samma lag när de vann ett knytnävsslagsmål mot turister nere i Miami Beach. Double Trouble.