In my pocket: Vecka 1

bird
Väntan är över. Och redan har det gått en hel vecka av årets regular season. Även om jag har varit uppe i fjällvärlden med urusel uppkoppling så har jag försökt hänga med hjälpligt. Här är det jag tar med mig.

Marwin Gonzalez hade väl veckans mest betydelsefulla hit, när han förstörde Yu Darvish kväll och plats i historieböckerna. Vad är oddsen på att Astros trots allt kommer att bli förnedrade med ett perfect game i år? Ganska låga va?

Vilken start av Orioles Chris Davis!

”Chris Davis has 16 RBI in 4 games. That is the most RBI in a team’s 1st 4 games in MLB history”
ESPN Stats & Info on Twitter

Sen fick vi se en kille som förlorade sitt jobb. Carlos Marmol har sett allt annat än säker ut och det var ju bara en tidsfråga innan han skulle ställa till det big time. The Upton Bros såg ju med var sin homerun i nionde inningen till att det kommer att ta lång lång tid innan Marmol får stänga en match igen.

En pitcher som imponerade på mig var J.A. Happ. Change-ups on the outside corner är något av det vackraste som finns. Fick mig att minnas Greg Maddux. Red Sox tog gruvlig revansch igår när Will Middlebrooks slog tre homeruns.

Tycker synd om Jose Fernandez som gjorde en alldeles strålande debut in the bigs. Killen kommer direkt från Single-A, men tyvärr spelar han i Miami Marlins och givetvis kunde de inte hjälpa sin unge debutant till seger. Debuten var värd ett bättre öde.

Jag har säkert missat en hel del godbitar. Fyll gärna på i kommentarerna.

Ikväll ska jag se Cleveland Indians home-opener 22:05 mot Yankees. Ska vi tro att Nick Swisher slår minst en homer?

In my pocket

Här kommer veckans In my pocket – school day style:

Först mattelektion. AL East spås bli knallhård i år. Jag är inte helt säker. Tror att Rays och Blue Jays seglar iväg. Kan alla lag sluta över .500? Kanske. I så fall händer något ovanligt. Sedan ligorna delades upp i divisioner (1969) har det bara hänt två gånger. 2005 slutade Nationals sist på .500 i NL East och 1991 slutade Angels sist på samma winning percentage i AL West.

Nu över till historia. Jag är en sucker för sköna namn och när Virgil ”Fire” Trucks flimrar förbi i flödet fastnar jag. Det visar sig att den äldsta tigern gick bort i veckan, 95 år gammal. 1952 var hans stora år då han kastade två no-hitters under en säsong, en bedrift som bara fem pitchers gjort. Säsongen i Detroit Tigers som helhet sög rätt hårt, men bara att han gled runt i en Cadillac med registreringsplåten Trucks 22 visar att han var en föregångare. Ta hand om dig i basebollhimlen, Trucks.

Vad vore en skoldag utan att sväva bort en stund i sina egna filosofiska tankar. Det känns som att Russell Carleton hade ganska många sådana stunder under high school-åren. Älskar sånt här tänkande. Should pitchers work in pairs?

Lunch. Eftersom jag pratade rätt mycket mat förra veckan lämnar jag över lunchen till Micke i Big Brother-huset. Ett tio år gammalt citat som kan te sig banalt, men smaka på det. Genialt. Lika aktuellt då som nu:

”Man kan ha ALLT på ALLT, men på gravad lax SKA det vara hovmästarsås.”

Rast och nu gymnastik. För det är där han håller till, Roy Halladay, på en avlägsen träningsplan bakom gympahallen. Is it over, Roy?

Nu springer vi till bildsalen. Artisten Jose Canseco sålde i veckan sin målning som föreställer Bud Selig. Ungefär i samma anda som teckningarna i de buntar man brukar få hem i slutet av barnens fritidsterminer. Frågan är vem som har flest skruvar lösa, köparen eller säljaren.

Skolkar resten av dagen. Behöver fila på mina division predictions. Strax tillbaka.

Bonusmaterial: Chris Getz what Chris wants. 6-for-6.

In my pocket


Vi börjar den här veckan med något av det viktigaste: Vad man kan äta och dricka på sportarenor i USA.

Själv åt jag för inte så länge sen en himmelsk Pulled Pork Sandwich i Prudential Center. Men den bleknar nog i jämförelse med dessa Beer Shakes som man kan avnjuta i Charleston eller om man är en baconvän som jag: The Baco – en fantastisk idé med bacon istället för majsbröd som tacoskal. Vita hatten av för West Michigan Whitecaps. Och den här Instagram-bilden från Frenchy’s Tiki Bar i Clearwater Beach får en att seriöst överväga att boka resan till Spring Training 2014. Att jag för några år sedan blev (knockad av en gigantisk bourbon på Yankee Stadium) sätter vi parenteser runt tycker jag. Jag var inte ensam.

Över till bats and balls. World Baseball Classic är över, Dominikanska dominerade. Och allra mest Robinson Cano som blev utsedd till MVP i första rundan, mellanrundan och i finalrundan i San Francisco. Det finaste som hände var kanske ändå det här. Tjusigt Nippon.

Med dryga veckan kvar till Opening Day är det nu hög tid att lägga allt fokus på Spring Training. En kille som verkligen har stuckit ut är Red Sox Jackie Bradley Jr. Senast jag kollade till hans stats var batting average .444 (20-for-45), bäst i Grapefruit League. Hans prestationer talar för att han ska kunna ta en plats på Bostons outfield, men det finns ju tyvärr fördelar för klubben att stuva undan honom i minors någon månad. Då kommer det dröja ytterligare ett år innan han blir free agent. 2019 istället för 2018. Hoppas att han får chansen mot Yankees direkt. Älskar sånt. Här är tre läsvärda artiklar om JBJ från veckan:
Jackie Bradley Jr. ascends as David Ortiz fades
Ins and outs of service time
Jackie Bradley Jr.’s all right

Veckans mest bisarra händelse måste vara att Phillies tradade sin pitcher Mike Cisco till Angels. Vad fick de tillbaka? Ingenting. Nada. Zip. Zero.

Och till slut, för er som gillar kirurgi och blod kommer här veckans glada nyhet. Det blir trots allt några sort of inductees i Hall of Fame i år. Tommy John, pitchern som blev opererad och kom tillbaka som en bättre pitcher än någonsin samt Dr. Frank Jobe, snubben som satte kniven i Tommy kommer att bli hedrade i Cooperstown. Fantastiskt ingrepp det där – Tommy John surgery – som har räddat över 500 pitchingkarriärer. Hedra på.

En VM-kvaldag som denna avslutar jag som en fotbollslegend: Ha d gott.

Bilden lånar jag hänsynslöst av David Mann på Los Angeles Times. Chicago Cubs vs Los Angeles Angels 1925.

In my pocket

capa-1948c
Fredag! Vet inte om det var veckans snackis, men Yankees lite lustiga jakt på 1B/3B har i alla fall varit underhållande. Att Chipper skulle bli en Bronx Bomber är såklart otänkbart. Läste nyligen att även Derreck Lee tackat nej. Man kanske ska börja hoppas? Nu över till andra bokstavskombinationer i långa rader som har fångat mitt intresse under veckan.

Jag har följt World Baseball Classic ganska bra för första gången. Tyckte att det var roligast med Italiens avancemang, men tappade bort dem i Florida när de började spela nattetid. Tyvärr åkte de på två tuffa one-run-losses och är ute. Nu hejar jag på Holland. Det är ju självklart att ett lag som spelar i orange and black ska få chansen att göra det på AT&T Park i San Francisco. Tycker att ni ska hålla ett öga på Hensley Meulens, Hollands coach tillika Giants hitting coach. Läs gärna om hans brokiga karriär på Wikipedia. Bara smeknamnet Bam-Bam gör honom till en figur jag gärna vill veta allt om. Extra roligt är att en av de mest intressanta unga spelarna, Jurickson Profar nu ansluter till The Kingdom of Netherlands.

World Baseball Classic hjälper nog till att sprida sporten i världen, men det här Selig-snacket om a true World Series tror jag inte mycket på. Däremot tror jag att MLB-matcher i Europa vore något. Dream on.

Som en brygga mellan internationell baseboll och Major League blir artikeln om Adrian Gonzalez och Dodgers bra. Jag tänkte inte alls på det då, när övergången från Red Sox skedde, men givetvis är A-Gone a perfect fit i Los Angeles med sin mexikanska bakgrund och det blir lättare att förstå hur Dodgers kunde ta över kontraktet. $$$.

Även innan Opening Day är spekulationerna igång om vilka som ska mötas i World Series. Den här artikeln och videon får mig att drömma om en rematch från 1993 mellan Blue Jays och Braves som var den första World Series jag slaviskt följde från första till sista out. Those were the days. Familjepizza och Fun Light.

Men det är klart, Los Angeles Angels of Anaheim kommer ju ta hem det. I alla fall om man får tro The Prediction Machine, som har simulerat säsongen 50.000 gånger.

Några som inte kommer att vinna någonting i år (vid sidan av Cubs) är Miami Marlins. Men det är alltid roligt att stöta på nya namn. För mig sa namnet Christian Yelich inte ett dugg, men efter en fantastisk vår kan han vara Giancarlo Stantons lekkamrat redan i år.

Och så avslutar vi med två glada nyheter. Rawlings börjar tänka rätt kring Gold Glove Award och Manny Ramirez har hittat en ny klubb, i Taiwan.

I helgen lägger jag basebollen på hyllan och sticker till världscupen i längdskidor i Holmenkollen. Om Petter Northug blir däckad av en 92 mph snowball vet ni av vem. Trevlig helg!

In my pocket

baseball-nd

Jag läser en stor mängd artiklar varje vecka om Major League. Eller, läser och läser. Vissa artiklar skummar jag, vissa ser jag bara rubrikerna på men några artiklar fastnar i mitt Pocket-konto för mer grundlig läsning. I detta härliga transparenta samhälle tänkte jag det vore bra att delge mig av några av de artiklar jag känner var något extra. Något jag förhoppningsvis tänker göra varje fredag. Here we go.

David Schoenfield på ESPN anser att Washington Nationals har stora möjligheter att vinna 105 matcher i år. Något som bara har skett fem gånger de trettio senaste åren. Problemet menar David är att de ska möta Braves och Phillies nitton gånger. Det är bara att hålla med. Tror att Braves kommer grusa de drömmarna. Men det viktiga är ju att vinna divisionen. Och det kommer Nats att göra. Det är jag inte alls så säker på faktiskt. Nationals har aldrig haft ett liknande favorittryck och Braves är riktigt, riktigt bra.

Veckans mest rörande läsning var Zack Meisels reportage om The Duncans, en familj som har drabbats av tunga tragedier. Håller tummarna för att Shelley ska ta en plats på Rays roster i år. Följ gärna upp med att läsa Anthony Castrovinces intervju med Shelley Duncan. Jag slås själv av tanken att om jag bara fick spela baseboll i Major League skulle livet smaka vaniljyoghurt, men så enkelt är det inte ju.

Sen vet jag inte riktigt hur jag hittade till Star-Telegrams Randy Galloway och hans artikel i söndags om kraftmätningen i Arlington. Är Nolan Ryan på väg bort? Astros?

När jag läste Yankeesbloggens inlägg om matchen mellan Dominikanska republiken och Yankees slogs jag av tanken att det är precis så Yankees infield skulle se ut om Robinson Cano blev skadad. Och dagen efter fick jag vatten på min kvarn när Mike Axisa på River Avenue Blues menar att Robinson Cano just nu är the most important player in baseball.

Avslutningsvis bör jag väl nämna något om Kansas City Royals. I skrivande stund har de bara förlorat en match i år. Men betyder den starten någonting alls? Ända sedan jag köpte en grå Royals-keps (troligen den keps jag använt mest i mina dagar, i alla fall om man invändigt tittar på svettavlagringarna) och Johnny Damon debuterade där 1995 har det funnits en plats för Royals i mitt basebollhjärta, så jag hoppas givetvis att det är något positivt. Men både MLB.com och bloggen Royals Review menar att det inte behöver betyda ett skit – men winning never hurts, right?

Åsikter på artiklarna eller tips på andra artiklar från veckan? Kommentarsfältet är ditt. Och fritt.