Dear Mr. Seager

Kids är för sköna (oftast). Som Lyle Redmond, ett ungt Astros-fan som träffades av Kyle Seagers slagträ under en match i förra veckan. Som tur var skadades inte lille Lyle. Istället för att egotrippat ta hem slagträet som en fräsig souvenir att skryta med inför polarna gav Lyle tillbaka det till Kyle. Ty lille Lyle hade koll på Mr. Seagers statistik. Kolla brevet som han skickade till Kyle.

20130805-164601.jpg

My name is Lyle Raymond, Your bat landed on me. I am OK. Thanks for giving me the thumbs up when you were on first base. I like the Astros but will cheer you on too. I gave back your bat because you had a big hitting streak with that bat. I hope you have more with that bat.
Your fan,
Lyle

Lyle, vi är dina fans.

Yasiel Puig

20130605-204820.jpg
Wow! Är inte det här precis vad Los Angeles Dodgers behöver? Energi. Nytt blod. Förhoppningar.

Jag har fullt upp med att se om Julio Teheran lyckas med en no-hitter mot Pirates, men något litet om Yasiel Puig, avhoppande kuban, grym under spring training, nu uppkallad till Dodgers, måste få några sekunders uppmärksamhet.

Första matchen slutade med att han, från outfield, gjorde assist på ett game-ending double play och slog 2-for-4. Andra matchen blev om ännu bättre. Två homeruns. Förste Dodger att ha ett multi-homer game i någon av sina två första matcher. Den här berättelsen lär fortsätta.

By the way. Teherans no-hitter höll i 7.2 IP.

Video: An inside job

Vilket är det mäktigaste sättet för en match att sluta? Close play vid hemplattan eller en home run? Den diskussionen har vi som ligger bakom bloggen fördjupat oss i åtskilliga gånger. I natt kunde man se både och, i ett och samma spel. Ett walk-offens Kinderägg helt enkelt. Klicka på killen här nedanför som köttar sig runt tredje bas, så får du se ett ovanligt extra inning-drama.

Image

How to get out of a blogging slump

Nu har det varit riktigt uselt en stund. Jag har nog varit in the bloggers box 28 gånger sedan senast jag fick en hit, när jag träffade publicera-knappen med min Louisville Slugger fingertopp. Rätt korkat att vara at-tangentbord och försöka pulla ett långt extra bases-inlägg när det räcker med en broken-bat-bild eller länk. Bara för att komma ur the slump liksom. Ikväll kom så en hanging curve, en nyhet för enkel att missa. Bara att lägga ut den på outfield. Jurickson Profar är uppkallad till The Show. Base hit. Out of the slump.
1-for-29!

The Lifetime Minor Leaguer

Tidigt i morse var basebollen för en stund så där extra vacker som den ibland är. Så mycket större än det som händer på planen.

Här på bloggen har vi en speciell plats i hjärtat för alla dessa hjältar som kuskar runt år efter år i gamla slitna lagbussar i the minor leagues, i hopp om att få åtminstone några at bats i The Show. San Francisco Giants nye tredjecatcher Guillermo Quiroz är exakt den killen. 32 år gammal har han tillbringat 14 säsonger i the minors. Förra året fick han sju major league at bats. De två åren dessförinnan: noll respektive två. Under alla sina år som professionell basebollspelare har Guillermo fått delta i totalt 110 matcher i MLB, oftast bara för något enstaka at bat som pinch hitter. Sedan tillbaka till vardagen i Syracuse Skychiefs, Oklahoma Redhawks eller något av de andra uppemot tjugo minor league-gängen han spelat för genom åren.

För tre dagar sedan blev han plötsligt uppgraderad ett snäpp, när andrecatcher Hector Sanchez blev nedskickad till the minors för att spela sig i form igen efter en skada. Tidigt i morse stod Guillermo plötsligt i the batter’s box på ett fullsatt och kokande AT&T Stadium. Extra innings i derbyt mot ärekerivalerna LA Dodgers. Ställningen 9-9, två outs. Snabbt hamnade Guillermo i underläge 0-2 mot rutinerade relievern Brandon League. Något säger mig att det som sedan hände är det ögonblick i karriären som Guillermo kommer att få berätta om och om igen för barnbarnen. Klicka på bilden och se en osannolik hjälte få ett extremt välförtjänt ögonblick i solen.

Image

Evan the janitor

20130426-190521.jpg
Historien om Evan Gattis är nästan för bra för att vara sann. Från att överge college till jobb som hissmekaniker och nu en spelare för bra för att skicka ner i minors.

Han var lovande i high school, lika bra med slagträt som Dylan McKay var bra med brudarna. Solklart bäst i den lilla staden Forney, Texas. The superstar of tomorrow. Vägen låg lika spikrak som en line drive up the middle. Stipendiet till Texas A&M var aldrig något snack. Honom ska vi ha… Men sen tog det stopp. Tvärstopp. Han blev verklighetens Tim Riggins i Friday Night Lights.

”I was smoking a lot of pot”

Han slogs omkull av pressen, kepsen åkte av. Rädsla för att misslyckas. Ångesten kom som ett brev på posten. Sen tvivel. Sen drogerna.

Istället för college blev det klinik. Fri från drogerna gjorde han ett halvhjärtat försök till comeback. Men han sökte något annat. Meningen med livet. Det var dags att lämna The Lone Star State bakom sig. Han gav sig bokstavligen ut på vägarna.

Han drev runt i sin truck. Tog jobb som fastighetsskötare, hängde hos sin syster i Boulder, var liftvakt i Eldora Mountains, tog rygg på en andlig guru till New Mexico, slaggade på vandrarhem, drog till Wyoming ett tag och hittade till slut fler halvflummiga filosofer i Kalifornien. Någon annan som ser likheter med Patrick Swayzes rollfigur i Point Break, Bodhi och Jack Kerouacs alter ego Sal Paradise i På Drift?

För tre år sedan kom suget efter baseboll tillbaka. En coach som mindes honom från high school erbjöd honom en plats i laget på University of Texas of the Permian Basin. Året efter draftades han av Atlanta Braves i den tjugotredje rundan. Han började långsamt klättra uppför Minor League-stegen. 2012 gjorde han succé i The Venezuelan Winter League och fick smeknamnet El Oso Blanco – den vita björnen och blev inbjuden till Spring Camp. Liknande succé där. Med Brian McCann på skadelistan fick han äntligen göra debut i The Show. I sitt andra at-bat fick han sin första hit – en homerun på Roy Halladay.
Kanske hittade han där och då äntligen meningen med livet? Evan rider just nu på den där perfekta vågen som Bodhi alltid sökte och skrek efter.

”100% pure adrenaline!”

Följ Evan Gattis på Twitter: @bulldogbeing, där han fortfarande håller kvar vid sin ID-bricka från en svunnen tid. Ej trist.

King of New York

Det finns en ny kung i New York och han heter inte Frank White (eller Henrik Lundqvist, för den delen). Matt Harvey är namnet. New York Mets 24-åring på kullen har inlett säsongen med total dominans. Smaka på det här: En streak på fem raka starter med minst sju innings och max fyra hits (inräknat hans sista start 2012).

Undra på att Mets-fanatikern och statistiknörden Mark Simon på ESPN har gottat sig och grävt ner sig djupt i siffrorna i den här sköna artikeln för att försöka sätta Harveys dominans i perspektiv.

Eller så kollar man bara in highlights från valfri start av Harvey. Ej trist.

20130426-103255.jpg