Historien om Evan Gattis är nästan för bra för att vara sann. Från att överge college till jobb som hissmekaniker och nu en spelare för bra för att skicka ner i minors.
Han var lovande i high school, lika bra med slagträt som Dylan McKay var bra med brudarna. Solklart bäst i den lilla staden Forney, Texas. The superstar of tomorrow. Vägen låg lika spikrak som en line drive up the middle. Stipendiet till Texas A&M var aldrig något snack. Honom ska vi ha… Men sen tog det stopp. Tvärstopp. Han blev verklighetens Tim Riggins i Friday Night Lights.
”I was smoking a lot of pot”
Han slogs omkull av pressen, kepsen åkte av. Rädsla för att misslyckas. Ångesten kom som ett brev på posten. Sen tvivel. Sen drogerna.
Istället för college blev det klinik. Fri från drogerna gjorde han ett halvhjärtat försök till comeback. Men han sökte något annat. Meningen med livet. Det var dags att lämna The Lone Star State bakom sig. Han gav sig bokstavligen ut på vägarna.
Han drev runt i sin truck. Tog jobb som fastighetsskötare, hängde hos sin syster i Boulder, var liftvakt i Eldora Mountains, tog rygg på en andlig guru till New Mexico, slaggade på vandrarhem, drog till Wyoming ett tag och hittade till slut fler halvflummiga filosofer i Kalifornien. Någon annan som ser likheter med Patrick Swayzes rollfigur i Point Break, Bodhi och Jack Kerouacs alter ego Sal Paradise i På Drift?
För tre år sedan kom suget efter baseboll tillbaka. En coach som mindes honom från high school erbjöd honom en plats i laget på University of Texas of the Permian Basin. Året efter draftades han av Atlanta Braves i den tjugotredje rundan. Han började långsamt klättra uppför Minor League-stegen. 2012 gjorde han succé i The Venezuelan Winter League och fick smeknamnet El Oso Blanco – den vita björnen och blev inbjuden till Spring Camp. Liknande succé där. Med Brian McCann på skadelistan fick han äntligen göra debut i The Show. I sitt andra at-bat fick han sin första hit – en homerun på Roy Halladay.
Kanske hittade han där och då äntligen meningen med livet? Evan rider just nu på den där perfekta vågen som Bodhi alltid sökte och skrek efter.
”100% pure adrenaline!”
Följ Evan Gattis på Twitter: @bulldogbeing, där han fortfarande håller kvar vid sin ID-bricka från en svunnen tid. Ej trist.
From The Cheap Seat 