The Lifetime Minor Leaguer

Tidigt i morse var basebollen för en stund så där extra vacker som den ibland är. Så mycket större än det som händer på planen.

Här på bloggen har vi en speciell plats i hjärtat för alla dessa hjältar som kuskar runt år efter år i gamla slitna lagbussar i the minor leagues, i hopp om att få åtminstone några at bats i The Show. San Francisco Giants nye tredjecatcher Guillermo Quiroz är exakt den killen. 32 år gammal har han tillbringat 14 säsonger i the minors. Förra året fick han sju major league at bats. De två åren dessförinnan: noll respektive två. Under alla sina år som professionell basebollspelare har Guillermo fått delta i totalt 110 matcher i MLB, oftast bara för något enstaka at bat som pinch hitter. Sedan tillbaka till vardagen i Syracuse Skychiefs, Oklahoma Redhawks eller något av de andra uppemot tjugo minor league-gängen han spelat för genom åren.

För tre dagar sedan blev han plötsligt uppgraderad ett snäpp, när andrecatcher Hector Sanchez blev nedskickad till the minors för att spela sig i form igen efter en skada. Tidigt i morse stod Guillermo plötsligt i the batter’s box på ett fullsatt och kokande AT&T Stadium. Extra innings i derbyt mot ärekerivalerna LA Dodgers. Ställningen 9-9, två outs. Snabbt hamnade Guillermo i underläge 0-2 mot rutinerade relievern Brandon League. Något säger mig att det som sedan hände är det ögonblick i karriären som Guillermo kommer att få berätta om och om igen för barnbarnen. Klicka på bilden och se en osannolik hjälte få ett extremt välförtjänt ögonblick i solen.

Image

Annonser

Weekend Video: Tim Lincecum super slo-mo

Som sagt är redaktionen här på bloggen omtumlad efter att ha sett bilderna på The Artist Formerly Known As The Freaks nya frisyr. Hur ska det här gå, utan håret??

När det stämmer på kullen för Tim Lincecum är han en av världens vassaste och mest sevärda pitchers. Okej, nu är håret borta, men han har fortfarande kvar två av sina trademarks – sin galet effektiva changeup och en av MLB:s mest säregna kaströrelser. Vi håller en tumme för ett bra 2013 för Tim och avslutar helgen här på bloggen med en närmare titt på hans funky delivery.

The new Tim Lincecum

20130209-154543.jpg

Hela redaktionen på From The Cheap Seat fick lite av en chock när de (via USA-bloggen) fick se Ann Killions bild på Tim Lincecums nya frisyr. Hoppas det inte är som Staffan Olsson alltid har sagt.

”Talangen och mitt hårda kast sitter i håret”

Kan vi framöver överhuvudtaget kalla honom för The Freak? Besvikelse.

Vad händer härnäst? Nyrakad Brian Wilson? Ren A-Rod?

Just nu skakar basebollvärlden.

Mr 27 – Bob Welch

Det finns några små sköna anekdoter att berätta om Bob Welch – the Dodgers and Athletics pitcher, ej att förväxla med Bob Welch – the Fleetwood Mac musician. Här är några.

Striking out Reggie
Karriären fick en lysande start. Han hade fifteen minutes of national-wide fame 1978 när han i World Series Game 2 (box score) – som 21-årig rookie – stod på kullen med två brända i toppen av nionde. Inget märkvärdigt i det kanske, men lägg till att det var två löpare på bas, ställningen var 4-3 till Dodgers mot Yankees och i batter’s box stod Reggie Jackson med 3 balls and 2 strikes. Jag hade satsat mina pengar på Mr October även om Dodgers win probability exakt då låg på 87%. Fastball pitcher vs fastball hitter. And he struck him out! Jag hade förlorat mina stålar.
New York vann den där World Series till slut, men Bob Welch var ett respekterat namn.

Five o’clock comes early
Vad ingen i Dodgers visste, var att Bob redan som rookie var glad i att titta djupt in i ögonen på Jim Beam. Ofta. Och tidigt på dagen. För att fly från rädslan att bli skadad eller nerskickad till the minors – vilket han i boken Five O’Clock Comes Early beskriver skulle vara samma sak som att dö. Tyna bort.
Hålla ”döden” borta med whisky är nog tyvärr ingen bra lösning i längden. Stjärnrookien från 1978 satt 1979 fast i bullpen. Aldrig använd. Aldrig riktigt nykter. Vändningen skulle komma när sjuttiotalet övergick till åttiotal. I feburari 1980 hade Dodgers fått nog. Welch tvingades att möta demonerna på kliniken The Meadows. Och som tur var funkade det. Några månader senare tog han kullen under tre innings för The National League All-Star Team. Nykter. Ofta hänger ju sån här typ av nykterhet ihop med att man blir kristen på kuppen, men om Bob förlitade sig på Jesus för sin split-finger fastball vill jag inget veta.

The day the World Series stopped
Från 1980 till 1987 hade han fina år i Dodgers. 103 wins, 76 losses. Stabilt. 1988 gick flyttlasset norrut till Oakland och 1989 var han en av nyckelspelarna som tog Athletics till World Series mot Giants – The Battle of the Bay. Där satte Moder Jord och Tony LaRussa (ungefär lika mäktiga) käppar i hjulet. Inför Bobs start (Game 3) ville San Andreas-förkastningen göra sig påmind och området drabbades av en av de värsta jordbävningarna i modern tid – The Loma Prieta Earthquake. Candelstick Park höll på att bli till brasved och The Goodyear Blimp fick istället för att filma mäktiga bilder över arenan vara central för räddningsinsatserna. World Series sköts upp i tio dagar och när det åter var dags för Game 3 valde Tony sin utvilade number one starter Dave Stewart. Bob spelade aldrig i World Series 1989.

27 up 27 down
Ett perfect game uppnås ju när inte en enda av motståndarna lyckas ta sig till första bas. Det lyckades aldrig Bob Welch med. Men den 29 maj 1980 kastade han en one-hitter mot Braves (box score). Larvell Blanks hade en single till center field men blev bränd i ett double play senare i inningen, vilket innebar att Bob denna dag bara behövde möta 27 slagmän. The minimum. Jag skulle nog vilja påstå att det är en större bedrift än en no-hitter.

27 är lite av hans lyckonummer. 1990 hade han 27 wins – ingen har haft fler sen dess. För det fick han Cy Young Award.

Weekend Video: ”Excuse me – who doesn’t like leprechauns??”

Ett skägg värdigt en piratkapten. Munläder plus sjuk hjärna à la Will Ferrell/Steve Carell/Zach Galifianakis. Addera attityd och en 95 mph fastball. Där har vi San Francisco Giants closer Brian Wilson. Efter att Giants tog hem World Series 2010 stod talkshower och reklammakare på kö för The Beard. No wonder. Mannen är en naturkraft av bizarre.

Irländskt påbrå och uppväxt i New England – här snackar han basket i stället för baseboll. The ’86 Celtics. Bird. McHale. Som vanligt när han är framför en kamera: Ej trist.

Money talks

Postseason är över, men hur mycket spenderade varje GM på sin roster för att ta laget dit? Här listas lönestatistiken för lagen i årets postseason.

Värt att notera:

  • Yankees (högst) har en 4 gånger så stor lönebudget som Oakland (lägst)
  • AL-lagen lägger $83.974.672 mer än NL-lagen (16%)
  • Av de 50 spelarna på respektive lags topp-5-löner är 17 pitchers, 7 3B och 6 1B. Minst representerade är SS och LF med 2 respektive 3. Infield (utom P och C) har 20 spelare och outfield 9. P och C således 21 spelare representerade.
  • På pitchersidan är 12 spelare starters och 5 relievers/closers
  • På San Franciscos topp-5-lista är 4 spelare pitchers.

Läs mer

Q&A: Postseason 2012

Hur kommer du att minnas postseason 2012?

Eephus:
Både ALCS och World Series blev ganska odramatiska sweeps, men jag tror att jag kommer att minnas det som hände tidigare. Både wild card-matcherna, Division Series och NLCS var så fulla av drama och oväntade vändningar att man var alldeles matt.

The Loveable Loser:
Som ett mellanår. Inte rent spelmässigt utan som ett år mellan två olika slutspelsformat. När MLB bestämde sig för att införa Wild Card Games efter att tv-bolagen redan hade lagt sina tablåer uppstod en rad konstiga saker. Konstigast var formatet i League Division Series där de bäst seedade lagen började med två bortamatcher, för att sen spela tre hemma. Hade Tigers verkligen tagit Athletics om de inte fått två hemmasegrar i början? Hade Cardinals slagit Nationals? Vad hade hänt i ALCS om CC Sabathia inte hade behövt pitcha en Game 5 mot Orioles? Nästa år fixar detta till sig.

Tom Tango:
Bortsett från det vanliga minnet av grusiga ögon, ljummen bira och kallt kaffe är det tyvärr det nya wild card-formatet. Läs mer

Artikeltips om 2012 World Series

Dags snart att lämna årets World Series till historien och titta framåt. Men här är tips på några läsvärda artiklar innan vi knyter ihop säcken:

Sergio Romo och konsten att lura en MVP med en 88 mph fastball

Ny trend? Är satsning på offensiv sååå 2011?

General Manager Brian Sabeans smarta lagbygge

The Sweep-o-meter säger att Giants inte var SÅ överlägsna

Win probability-graf över WS Game 4: Det såg faktiskt riktigt bra ut för Tigers ett tag

2012 World Series Champions: San Francisco Giants. Varför?

San Francisco Giants tog alltså sin andra World Series-titel på tre år. I ett slutspel brukar det finnas hjältar. Ofta är det storstjärnor som bär sitt lag på sina axlar när det behövs. Men det kan också vara oväntade hjältar, som kliver fram från ingenstans.

Hos årets mästare blev det Pablo Sandoval som fick priset som MVP. Med tre home runs i Game 1 blev han historisk. Läs mer