La Gran Fuga

la_gran_fuga

Om du bara ska läsa en artikel till i år – eller någonsin – så är det här artikeln du ska läsa. Fängslande och vackert om Orlando ”El Duque” Hernández och hans halvbror Liván Hernández avhopp från Kuba.

“I’m going to play baseball again before I die,” El Duque replied. “Even if I have to play in Haiti.”

Orlando ”El Duque” Hernández in La Gran Fuga

(Rekommendation: Läs på datorn!)

Annonser

In my pocket: Vecka 1

bird
Väntan är över. Och redan har det gått en hel vecka av årets regular season. Även om jag har varit uppe i fjällvärlden med urusel uppkoppling så har jag försökt hänga med hjälpligt. Här är det jag tar med mig.

Marwin Gonzalez hade väl veckans mest betydelsefulla hit, när han förstörde Yu Darvish kväll och plats i historieböckerna. Vad är oddsen på att Astros trots allt kommer att bli förnedrade med ett perfect game i år? Ganska låga va?

Vilken start av Orioles Chris Davis!

”Chris Davis has 16 RBI in 4 games. That is the most RBI in a team’s 1st 4 games in MLB history”
ESPN Stats & Info on Twitter

Sen fick vi se en kille som förlorade sitt jobb. Carlos Marmol har sett allt annat än säker ut och det var ju bara en tidsfråga innan han skulle ställa till det big time. The Upton Bros såg ju med var sin homerun i nionde inningen till att det kommer att ta lång lång tid innan Marmol får stänga en match igen.

En pitcher som imponerade på mig var J.A. Happ. Change-ups on the outside corner är något av det vackraste som finns. Fick mig att minnas Greg Maddux. Red Sox tog gruvlig revansch igår när Will Middlebrooks slog tre homeruns.

Tycker synd om Jose Fernandez som gjorde en alldeles strålande debut in the bigs. Killen kommer direkt från Single-A, men tyvärr spelar han i Miami Marlins och givetvis kunde de inte hjälpa sin unge debutant till seger. Debuten var värd ett bättre öde.

Jag har säkert missat en hel del godbitar. Fyll gärna på i kommentarerna.

Ikväll ska jag se Cleveland Indians home-opener 22:05 mot Yankees. Ska vi tro att Nick Swisher slår minst en homer?

In my pocket

capa-1948c
Fredag! Vet inte om det var veckans snackis, men Yankees lite lustiga jakt på 1B/3B har i alla fall varit underhållande. Att Chipper skulle bli en Bronx Bomber är såklart otänkbart. Läste nyligen att även Derreck Lee tackat nej. Man kanske ska börja hoppas? Nu över till andra bokstavskombinationer i långa rader som har fångat mitt intresse under veckan.

Jag har följt World Baseball Classic ganska bra för första gången. Tyckte att det var roligast med Italiens avancemang, men tappade bort dem i Florida när de började spela nattetid. Tyvärr åkte de på två tuffa one-run-losses och är ute. Nu hejar jag på Holland. Det är ju självklart att ett lag som spelar i orange and black ska få chansen att göra det på AT&T Park i San Francisco. Tycker att ni ska hålla ett öga på Hensley Meulens, Hollands coach tillika Giants hitting coach. Läs gärna om hans brokiga karriär på Wikipedia. Bara smeknamnet Bam-Bam gör honom till en figur jag gärna vill veta allt om. Extra roligt är att en av de mest intressanta unga spelarna, Jurickson Profar nu ansluter till The Kingdom of Netherlands.

World Baseball Classic hjälper nog till att sprida sporten i världen, men det här Selig-snacket om a true World Series tror jag inte mycket på. Däremot tror jag att MLB-matcher i Europa vore något. Dream on.

Som en brygga mellan internationell baseboll och Major League blir artikeln om Adrian Gonzalez och Dodgers bra. Jag tänkte inte alls på det då, när övergången från Red Sox skedde, men givetvis är A-Gone a perfect fit i Los Angeles med sin mexikanska bakgrund och det blir lättare att förstå hur Dodgers kunde ta över kontraktet. $$$.

Även innan Opening Day är spekulationerna igång om vilka som ska mötas i World Series. Den här artikeln och videon får mig att drömma om en rematch från 1993 mellan Blue Jays och Braves som var den första World Series jag slaviskt följde från första till sista out. Those were the days. Familjepizza och Fun Light.

Men det är klart, Los Angeles Angels of Anaheim kommer ju ta hem det. I alla fall om man får tro The Prediction Machine, som har simulerat säsongen 50.000 gånger.

Några som inte kommer att vinna någonting i år (vid sidan av Cubs) är Miami Marlins. Men det är alltid roligt att stöta på nya namn. För mig sa namnet Christian Yelich inte ett dugg, men efter en fantastisk vår kan han vara Giancarlo Stantons lekkamrat redan i år.

Och så avslutar vi med två glada nyheter. Rawlings börjar tänka rätt kring Gold Glove Award och Manny Ramirez har hittat en ny klubb, i Taiwan.

I helgen lägger jag basebollen på hyllan och sticker till världscupen i längdskidor i Holmenkollen. Om Petter Northug blir däckad av en 92 mph snowball vet ni av vem. Trevlig helg!

Trade Talk 14 nov: Maktskifte i AL East på gång?

Bland folk med inblick har det snackats länge om att Toronto har en stark ekonomi och en välskött organisation, och att man bara väntar på rätt läge för att göra en storsatsning. Är det nu det händer?

Intressant timing. Yankees har bekymmer med en dyr, åldrande och skadebenägen lineup. Red Sox har just gjort sin sämsta säsong på 47 år. Rays har en tunn lineup som är helt beroende av en skadebenägen Evan Longoria. Och sannolikhetsläran säger att Orioles omöjligen kan vinna varenda match i extra innings under en säsong till. Maktskifte 2013?

Blue Jays pull off blockbuster trade with Marlins?

Wild Thing – A.J. Burnett

Den gode A.J. Burnett. Lite av ett problembarn. Lite av en personlig favorit. Är 2012 hans bästa år?

Allan James Burnett började sin karriär i Major League tillsammans med Florida Marlins, klubben som numera går under det lite mer specifika namnet Miami Marlins. Han kom dit 1999 och stannade i sex år. Under tiden nere i pensionärsghettot finns både höjdpunkter och besvikelser. Den 12 maj 2001 kastade han the 250th no-hitter in Major League Baseball history i en match mot San Diego Padres på Qualcomm Stadium. Bright Light Moment.

Åren efter blev inte lika ljusa. Halva säsongen 2002 och hela 2003 försvann efter att han var tvungen att genomgå en Tommy John surgery. Operationen har fått sitt namn efter den vänsterhänte pitchern Tommy John som under sin karriär (1963-1989) skrapade ihop 288 vinster. Sjunde bäst av alla lefties genom alla tider. Detta leder tyvärr till att A.J. får sitta på bänken (eller kanske läktaren, eller tv-soffan) 2003 när Florida Marlins först slår ut Chicago Cubs i NLCS och sedan blir World Champions när de vinner mot New York Yankees.

Avskedet från Florida blir bryskt. Och citatet nedan känns väldigt typiskt A.J. Burnett. Man är nog ganska brysk när man har långa sleeve tatoos och Bruce Lee på sin ena triceps. Efter en förlust med 3-5 mot Atlanta Braves den 25 september 2005 rinner det över.

”We played scared. We managed scared. We coached scared. I’m sick of it, man. It’s depressing around here. A 3–0 ballgame, I give up one run and leave guys on base, it’s like they expect us to mess up. And when we do, they chew us out. There is no positive, nothing around here for anybody.”

Det inte lång tid innan han fick packa sina väskor.

Han signade med Toronto Blue Jays och flyttade från soliga Florida till kalla Kanada inför 2006. Under åren där var han alltid lite i skuggan av den mäktiga Roy Halladay. Men tillsammans slog dessa två herrar klubbrekord när de 2008 fick ihop 38 wins totalt. Med det slog de Jack Morris, han med valrossmustaschen, och Juan ”Soul Glo” Guzmans tidigare rekord.

Burnett checkade precis som från Marlins ut från Blue Jays i förtid, om än under lugnare former än när han kom till stan. Flyttlasset gick till The Bronx. A.J. Burnett blev en New York Yankee, med flådigt femårskontrakt och ett penthouse i närheten av Central Park. Skulle jag tro.

Den 20 juni 2009 fick han lite av en revansch mot Florida Marlins. I tredje inningen lyckades han med nio kast få tre strikeouts.

I oktober 2009, mer än tio år efter sin debut, fick han äntligen spela sin första postseason game. Han ansågs då vara New York Yankees näst bäste pitcher efter CC Sabathia. Han startade Game 2 i ALDS (no-decision), ALCS (no-decision) och i World Series (win). Han pitchade även Game 5 i World Series och satte där ett mindre smickrande rekord när han träffade Shane Victorino med en pitch. His fifth hit batter of the 2009 postseason. Nytt rekord i Major League Baseball. Men jag tror att han knappt brydde sig. Någon dag senare var han World Champion.

Året efter, i en match mot Colorado Rockies, blev AJ den första pitchern i Yankees historia med fyra strikeouts under en inning. Vän av ordning undrar hur det går till, när en inning ska vara slut efter three outs. Men det går faktiskt om catchern tappar bollen förbi sig efter en swing and miss av slagmannen, som då kan springa till first base. Fyra strikeouts, en inning.

Good A.J., Bad A.J. Lika bra som han är när han är bra, d.v.s. helt fantastisk. Lika rutten kan han vara när något inte stämmer. Då blir det många curveballs in the dirt, långt innan hemplattan och fastballs all over the place. Jag hade turen att se honom under en av hans bra dagar. Fan, låter som att man pratar om en alkoholist. I alla fall. Den 14 juni 2009 dominerade han stort när New York Yankees vann mot rivalen Mets med 15-0.

Inför 2012 tradades han till Pittsburgh Piratese. Ett lag som innan 2012 har haft 19 raka säsonger med fler förluster än vinster. Senaste gången de var i slutspel var 1992, då Pirates åkte ut mot Atlanta Braves i NLCS. Den säsongen och den sjunde avgörande matchen, som avgjordes med det historiska spelet – Bream to the plate – var mina första matcher jag såg live på tv. Tror kananlen hette Supersport. Hur som helst, A.J. kommer till a bunch of losers. Han ses själv lite som en loser, så innan säsongen tyckte man ju att det kunde passa bra – men hoppsan – i år har han blivit något av en pappa pitcher för lagets unga kastare och i augusti fick han utmärkelsen NL Player of the Week. Den enda plumpen i protokollet är en riktigt dålig match den 2 maj mot St Louis där han släppte 12 earned runs under bara 2.2 innings. Om du räknar bort den matchen, från resten av säsongen, har han 2.45 ERA. Så funkar det ju inte riktigt, men lägg till 13 vinster och bara 3 förluster och vi har en Cy Young-kandidat. Men så lär det inte bli. Mitt tips är att den utmärkelsen hamnar hos Mr Dreadlocks – Johnny Cueto. Annars kan nog hans framgångsrika 2012 bero på att han nu är lagets stjärnpitcher. Han har alltid stått i skuggan av någon bättre. I Marlins var det Beckett, i Blue Jays var det Halladay och i Yankees Sabathia. Nu får kan vara numero uno – storpiraten.

Burnett kastar fyra olika kast. Four-seam fastball, sinker, knuckle curveball och en change-up mot left-handed hitters.
Hans curveball bryter väldigt mycket. Inte sällan studsar den i marken innan den når catchern. Detta leder dock till ganska många wild pitches och passed balls. Två år har han haft flest wild pitches i major leagues. Å andra sidan har han också haft flest strikeouts ett år. 231 strikeouts 2008. I en match lyckades han även med 14 strikeouts och 2005 kastade han de snabbaste av alla fastballs av alla. I genomsnitt 95.6 mph. Hård och svår, men även problem med kontrollen. Så kanske man kan summera Allan James Burnett. Och hans pitching.