In my pocket

baseball-nd

Jag läser en stor mängd artiklar varje vecka om Major League. Eller, läser och läser. Vissa artiklar skummar jag, vissa ser jag bara rubrikerna på men några artiklar fastnar i mitt Pocket-konto för mer grundlig läsning. I detta härliga transparenta samhälle tänkte jag det vore bra att delge mig av några av de artiklar jag känner var något extra. Något jag förhoppningsvis tänker göra varje fredag. Here we go.

David Schoenfield på ESPN anser att Washington Nationals har stora möjligheter att vinna 105 matcher i år. Något som bara har skett fem gånger de trettio senaste åren. Problemet menar David är att de ska möta Braves och Phillies nitton gånger. Det är bara att hålla med. Tror att Braves kommer grusa de drömmarna. Men det viktiga är ju att vinna divisionen. Och det kommer Nats att göra. Det är jag inte alls så säker på faktiskt. Nationals har aldrig haft ett liknande favorittryck och Braves är riktigt, riktigt bra.

Veckans mest rörande läsning var Zack Meisels reportage om The Duncans, en familj som har drabbats av tunga tragedier. Håller tummarna för att Shelley ska ta en plats på Rays roster i år. Följ gärna upp med att läsa Anthony Castrovinces intervju med Shelley Duncan. Jag slås själv av tanken att om jag bara fick spela baseboll i Major League skulle livet smaka vaniljyoghurt, men så enkelt är det inte ju.

Sen vet jag inte riktigt hur jag hittade till Star-Telegrams Randy Galloway och hans artikel i söndags om kraftmätningen i Arlington. Är Nolan Ryan på väg bort? Astros?

När jag läste Yankeesbloggens inlägg om matchen mellan Dominikanska republiken och Yankees slogs jag av tanken att det är precis så Yankees infield skulle se ut om Robinson Cano blev skadad. Och dagen efter fick jag vatten på min kvarn när Mike Axisa på River Avenue Blues menar att Robinson Cano just nu är the most important player in baseball.

Avslutningsvis bör jag väl nämna något om Kansas City Royals. I skrivande stund har de bara förlorat en match i år. Men betyder den starten någonting alls? Ända sedan jag köpte en grå Royals-keps (troligen den keps jag använt mest i mina dagar, i alla fall om man invändigt tittar på svettavlagringarna) och Johnny Damon debuterade där 1995 har det funnits en plats för Royals i mitt basebollhjärta, så jag hoppas givetvis att det är något positivt. Men både MLB.com och bloggen Royals Review menar att det inte behöver betyda ett skit – men winning never hurts, right?

Åsikter på artiklarna eller tips på andra artiklar från veckan? Kommentarsfältet är ditt. Och fritt.

Mannen med missilerna – Rick Ankiel

Image

Som svensk sportkille har man vuxit upp med att läsa Buster. Storyn om Rick Ankiel känns som tagen därifrån, om det nu hade funnits någon amerikansk basebollmotsvarighet i tidningshyllorna till historierna om Gordon Stewart, Åshöjdens BK, Super-Mac och de andra.

Läs mer

Money talks

Postseason är över, men hur mycket spenderade varje GM på sin roster för att ta laget dit? Här listas lönestatistiken för lagen i årets postseason.

Värt att notera:

  • Yankees (högst) har en 4 gånger så stor lönebudget som Oakland (lägst)
  • AL-lagen lägger $83.974.672 mer än NL-lagen (16%)
  • Av de 50 spelarna på respektive lags topp-5-löner är 17 pitchers, 7 3B och 6 1B. Minst representerade är SS och LF med 2 respektive 3. Infield (utom P och C) har 20 spelare och outfield 9. P och C således 21 spelare representerade.
  • På pitchersidan är 12 spelare starters och 5 relievers/closers
  • På San Franciscos topp-5-lista är 4 spelare pitchers.

Läs mer

Q&A: Postseason 2012

Hur kommer du att minnas postseason 2012?

Eephus:
Både ALCS och World Series blev ganska odramatiska sweeps, men jag tror att jag kommer att minnas det som hände tidigare. Både wild card-matcherna, Division Series och NLCS var så fulla av drama och oväntade vändningar att man var alldeles matt.

The Loveable Loser:
Som ett mellanår. Inte rent spelmässigt utan som ett år mellan två olika slutspelsformat. När MLB bestämde sig för att införa Wild Card Games efter att tv-bolagen redan hade lagt sina tablåer uppstod en rad konstiga saker. Konstigast var formatet i League Division Series där de bäst seedade lagen började med två bortamatcher, för att sen spela tre hemma. Hade Tigers verkligen tagit Athletics om de inte fått två hemmasegrar i början? Hade Cardinals slagit Nationals? Vad hade hänt i ALCS om CC Sabathia inte hade behövt pitcha en Game 5 mot Orioles? Nästa år fixar detta till sig.

Tom Tango:
Bortsett från det vanliga minnet av grusiga ögon, ljummen bira och kallt kaffe är det tyvärr det nya wild card-formatet. Läs mer