Yasiel Puig

20130605-204820.jpg
Wow! Är inte det här precis vad Los Angeles Dodgers behöver? Energi. Nytt blod. Förhoppningar.

Jag har fullt upp med att se om Julio Teheran lyckas med en no-hitter mot Pirates, men något litet om Yasiel Puig, avhoppande kuban, grym under spring training, nu uppkallad till Dodgers, måste få några sekunders uppmärksamhet.

Första matchen slutade med att han, från outfield, gjorde assist på ett game-ending double play och slog 2-for-4. Andra matchen blev om ännu bättre. Två homeruns. Förste Dodger att ha ett multi-homer game i någon av sina två första matcher. Den här berättelsen lär fortsätta.

By the way. Teherans no-hitter höll i 7.2 IP.

Annonser

Dear Harvey, Tough shit.

Ramlade på en otrolig historia idag. Om världens kanske tyngsta pitching loss. Here we go.

Pittsburgh Pirates Harvey Haddix kommer alltid att bli ihågkommen för att tagit ett perfect game in i 13:e inningen. Det hände mot Milwaukee Braves den 26 maj 1959. Haddix retired 36 consecutive batters in 12 innings. Känn på den. Han fick tyvärr inget offensivt stöd av egna laget, samtidigt som Braves pitcher kastade en shut out.

Det var sorgligt nog ett fielding error som sprängde the near perfect game i botten av 13:e inningen. Och efter det gav Harvey även upp en intentional walk till Hank Aaron och en 2 out-RBI-double.

Trots det så rankas Haddix 12.2 innings-one hit-shut out som den kanske allra bästa pitcherinsatsen någonsin. Jag kan inte säga emot.

”Usually you have one or two great or spectacular defensive plays in these no-hitters. Not that night. It was the easiest game I ever played in.”
– Bill Mazeroski, Pirates 2nd baseman

Den skönaste gratulationen kom nog från gamla skolpolarna. Ett enkelt och slagkraftigt telegram.

”Dear Harvey, Tough shit.”
– Texas A & M fraternity

Baseball-Reference.com: Box Score

Classic Clips: Mazeroski’s walk-off home run (1960 WS Game 7)

Sedan historiens första World Series 1903 har det hänt en enda gång. En World Series Game 7 som avgjorts av en walk-off home run. Det har kallats den bästa World Series-match som någonsin spelats.

Året var 1960. Eftersom verkligheten har en tendens att överträffa dikten i den här magiska sporten, var det naturligtvis så att fullträffen innebar att underdoggarna Pittsburgh Pirates lyckades vinna inför sin hemmapublik över den stora oslagbara maskinen i pinstripes från The Bronx. Amerikanerna är fantastiska på att ta väl hand om sina idrottsminnen och sina hjältar. I den här bonusvideon kan man se hur staden bevarat den del av outfieldmuren med siffrorna ”406 ft” där Mazeroskis boll seglade över. Och den mysige huvudpersonen själv berättar att han på över 50 år aldrig har behövt betala en drink i Pittsburgh.

Men här tar vi en tripp tillbaka till 1960 World Series Game 7, botten av nionde inningen, ställningen 9-9, och ett av basebollhistoriens mest kända ögonblick: Bill Mazeroski’s walk-off home run.

The Cobra – Dave Parker

20121102-071603.jpg

Vad krävs för att få ett eget inlägg på den här bloggen? Att nonchalant sitta och röka på i dugouten, bli hatad för att vara den förste professionella idrottsmannen med ett kontrakt värt mer än en miljon dollar om året ger dig ett bra utgångsläge. Lägg till smeknamnet The Cobra och chansen ökar med 300-400%.

Läs mer

Wild Thing – A.J. Burnett

Den gode A.J. Burnett. Lite av ett problembarn. Lite av en personlig favorit. Är 2012 hans bästa år?

Allan James Burnett började sin karriär i Major League tillsammans med Florida Marlins, klubben som numera går under det lite mer specifika namnet Miami Marlins. Han kom dit 1999 och stannade i sex år. Under tiden nere i pensionärsghettot finns både höjdpunkter och besvikelser. Den 12 maj 2001 kastade han the 250th no-hitter in Major League Baseball history i en match mot San Diego Padres på Qualcomm Stadium. Bright Light Moment.

Åren efter blev inte lika ljusa. Halva säsongen 2002 och hela 2003 försvann efter att han var tvungen att genomgå en Tommy John surgery. Operationen har fått sitt namn efter den vänsterhänte pitchern Tommy John som under sin karriär (1963-1989) skrapade ihop 288 vinster. Sjunde bäst av alla lefties genom alla tider. Detta leder tyvärr till att A.J. får sitta på bänken (eller kanske läktaren, eller tv-soffan) 2003 när Florida Marlins först slår ut Chicago Cubs i NLCS och sedan blir World Champions när de vinner mot New York Yankees.

Avskedet från Florida blir bryskt. Och citatet nedan känns väldigt typiskt A.J. Burnett. Man är nog ganska brysk när man har långa sleeve tatoos och Bruce Lee på sin ena triceps. Efter en förlust med 3-5 mot Atlanta Braves den 25 september 2005 rinner det över.

”We played scared. We managed scared. We coached scared. I’m sick of it, man. It’s depressing around here. A 3–0 ballgame, I give up one run and leave guys on base, it’s like they expect us to mess up. And when we do, they chew us out. There is no positive, nothing around here for anybody.”

Det inte lång tid innan han fick packa sina väskor.

Han signade med Toronto Blue Jays och flyttade från soliga Florida till kalla Kanada inför 2006. Under åren där var han alltid lite i skuggan av den mäktiga Roy Halladay. Men tillsammans slog dessa två herrar klubbrekord när de 2008 fick ihop 38 wins totalt. Med det slog de Jack Morris, han med valrossmustaschen, och Juan ”Soul Glo” Guzmans tidigare rekord.

Burnett checkade precis som från Marlins ut från Blue Jays i förtid, om än under lugnare former än när han kom till stan. Flyttlasset gick till The Bronx. A.J. Burnett blev en New York Yankee, med flådigt femårskontrakt och ett penthouse i närheten av Central Park. Skulle jag tro.

Den 20 juni 2009 fick han lite av en revansch mot Florida Marlins. I tredje inningen lyckades han med nio kast få tre strikeouts.

I oktober 2009, mer än tio år efter sin debut, fick han äntligen spela sin första postseason game. Han ansågs då vara New York Yankees näst bäste pitcher efter CC Sabathia. Han startade Game 2 i ALDS (no-decision), ALCS (no-decision) och i World Series (win). Han pitchade även Game 5 i World Series och satte där ett mindre smickrande rekord när han träffade Shane Victorino med en pitch. His fifth hit batter of the 2009 postseason. Nytt rekord i Major League Baseball. Men jag tror att han knappt brydde sig. Någon dag senare var han World Champion.

Året efter, i en match mot Colorado Rockies, blev AJ den första pitchern i Yankees historia med fyra strikeouts under en inning. Vän av ordning undrar hur det går till, när en inning ska vara slut efter three outs. Men det går faktiskt om catchern tappar bollen förbi sig efter en swing and miss av slagmannen, som då kan springa till first base. Fyra strikeouts, en inning.

Good A.J., Bad A.J. Lika bra som han är när han är bra, d.v.s. helt fantastisk. Lika rutten kan han vara när något inte stämmer. Då blir det många curveballs in the dirt, långt innan hemplattan och fastballs all over the place. Jag hade turen att se honom under en av hans bra dagar. Fan, låter som att man pratar om en alkoholist. I alla fall. Den 14 juni 2009 dominerade han stort när New York Yankees vann mot rivalen Mets med 15-0.

Inför 2012 tradades han till Pittsburgh Piratese. Ett lag som innan 2012 har haft 19 raka säsonger med fler förluster än vinster. Senaste gången de var i slutspel var 1992, då Pirates åkte ut mot Atlanta Braves i NLCS. Den säsongen och den sjunde avgörande matchen, som avgjordes med det historiska spelet – Bream to the plate – var mina första matcher jag såg live på tv. Tror kananlen hette Supersport. Hur som helst, A.J. kommer till a bunch of losers. Han ses själv lite som en loser, så innan säsongen tyckte man ju att det kunde passa bra – men hoppsan – i år har han blivit något av en pappa pitcher för lagets unga kastare och i augusti fick han utmärkelsen NL Player of the Week. Den enda plumpen i protokollet är en riktigt dålig match den 2 maj mot St Louis där han släppte 12 earned runs under bara 2.2 innings. Om du räknar bort den matchen, från resten av säsongen, har han 2.45 ERA. Så funkar det ju inte riktigt, men lägg till 13 vinster och bara 3 förluster och vi har en Cy Young-kandidat. Men så lär det inte bli. Mitt tips är att den utmärkelsen hamnar hos Mr Dreadlocks – Johnny Cueto. Annars kan nog hans framgångsrika 2012 bero på att han nu är lagets stjärnpitcher. Han har alltid stått i skuggan av någon bättre. I Marlins var det Beckett, i Blue Jays var det Halladay och i Yankees Sabathia. Nu får kan vara numero uno – storpiraten.

Burnett kastar fyra olika kast. Four-seam fastball, sinker, knuckle curveball och en change-up mot left-handed hitters.
Hans curveball bryter väldigt mycket. Inte sällan studsar den i marken innan den når catchern. Detta leder dock till ganska många wild pitches och passed balls. Två år har han haft flest wild pitches i major leagues. Å andra sidan har han också haft flest strikeouts ett år. 231 strikeouts 2008. I en match lyckades han även med 14 strikeouts och 2005 kastade han de snabbaste av alla fastballs av alla. I genomsnitt 95.6 mph. Hård och svår, men även problem med kontrollen. Så kanske man kan summera Allan James Burnett. Och hans pitching.