In my pocket

Här kommer veckans In my pocket – school day style:

Först mattelektion. AL East spås bli knallhård i år. Jag är inte helt säker. Tror att Rays och Blue Jays seglar iväg. Kan alla lag sluta över .500? Kanske. I så fall händer något ovanligt. Sedan ligorna delades upp i divisioner (1969) har det bara hänt två gånger. 2005 slutade Nationals sist på .500 i NL East och 1991 slutade Angels sist på samma winning percentage i AL West.

Nu över till historia. Jag är en sucker för sköna namn och när Virgil ”Fire” Trucks flimrar förbi i flödet fastnar jag. Det visar sig att den äldsta tigern gick bort i veckan, 95 år gammal. 1952 var hans stora år då han kastade två no-hitters under en säsong, en bedrift som bara fem pitchers gjort. Säsongen i Detroit Tigers som helhet sög rätt hårt, men bara att han gled runt i en Cadillac med registreringsplåten Trucks 22 visar att han var en föregångare. Ta hand om dig i basebollhimlen, Trucks.

Vad vore en skoldag utan att sväva bort en stund i sina egna filosofiska tankar. Det känns som att Russell Carleton hade ganska många sådana stunder under high school-åren. Älskar sånt här tänkande. Should pitchers work in pairs?

Lunch. Eftersom jag pratade rätt mycket mat förra veckan lämnar jag över lunchen till Micke i Big Brother-huset. Ett tio år gammalt citat som kan te sig banalt, men smaka på det. Genialt. Lika aktuellt då som nu:

”Man kan ha ALLT på ALLT, men på gravad lax SKA det vara hovmästarsås.”

Rast och nu gymnastik. För det är där han håller till, Roy Halladay, på en avlägsen träningsplan bakom gympahallen. Is it over, Roy?

Nu springer vi till bildsalen. Artisten Jose Canseco sålde i veckan sin målning som föreställer Bud Selig. Ungefär i samma anda som teckningarna i de buntar man brukar få hem i slutet av barnens fritidsterminer. Frågan är vem som har flest skruvar lösa, köparen eller säljaren.

Skolkar resten av dagen. Behöver fila på mina division predictions. Strax tillbaka.

Bonusmaterial: Chris Getz what Chris wants. 6-for-6.

Annonser

In my pocket

baseball-nd

Jag läser en stor mängd artiklar varje vecka om Major League. Eller, läser och läser. Vissa artiklar skummar jag, vissa ser jag bara rubrikerna på men några artiklar fastnar i mitt Pocket-konto för mer grundlig läsning. I detta härliga transparenta samhälle tänkte jag det vore bra att delge mig av några av de artiklar jag känner var något extra. Något jag förhoppningsvis tänker göra varje fredag. Here we go.

David Schoenfield på ESPN anser att Washington Nationals har stora möjligheter att vinna 105 matcher i år. Något som bara har skett fem gånger de trettio senaste åren. Problemet menar David är att de ska möta Braves och Phillies nitton gånger. Det är bara att hålla med. Tror att Braves kommer grusa de drömmarna. Men det viktiga är ju att vinna divisionen. Och det kommer Nats att göra. Det är jag inte alls så säker på faktiskt. Nationals har aldrig haft ett liknande favorittryck och Braves är riktigt, riktigt bra.

Veckans mest rörande läsning var Zack Meisels reportage om The Duncans, en familj som har drabbats av tunga tragedier. Håller tummarna för att Shelley ska ta en plats på Rays roster i år. Följ gärna upp med att läsa Anthony Castrovinces intervju med Shelley Duncan. Jag slås själv av tanken att om jag bara fick spela baseboll i Major League skulle livet smaka vaniljyoghurt, men så enkelt är det inte ju.

Sen vet jag inte riktigt hur jag hittade till Star-Telegrams Randy Galloway och hans artikel i söndags om kraftmätningen i Arlington. Är Nolan Ryan på väg bort? Astros?

När jag läste Yankeesbloggens inlägg om matchen mellan Dominikanska republiken och Yankees slogs jag av tanken att det är precis så Yankees infield skulle se ut om Robinson Cano blev skadad. Och dagen efter fick jag vatten på min kvarn när Mike Axisa på River Avenue Blues menar att Robinson Cano just nu är the most important player in baseball.

Avslutningsvis bör jag väl nämna något om Kansas City Royals. I skrivande stund har de bara förlorat en match i år. Men betyder den starten någonting alls? Ända sedan jag köpte en grå Royals-keps (troligen den keps jag använt mest i mina dagar, i alla fall om man invändigt tittar på svettavlagringarna) och Johnny Damon debuterade där 1995 har det funnits en plats för Royals i mitt basebollhjärta, så jag hoppas givetvis att det är något positivt. Men både MLB.com och bloggen Royals Review menar att det inte behöver betyda ett skit – men winning never hurts, right?

Åsikter på artiklarna eller tips på andra artiklar från veckan? Kommentarsfältet är ditt. Och fritt.

En titt på AL East

20130204-101544.jpg

”It’s going to be a lot of fun” – Jose Bautista

AL East är nödvändigtvis inte den bästa divisionen längre, men den kommer att bli jämnare och mer oviss att förutspå än på många år.

Baltimore Orioles – the sound of silence
Här fanns ju alla chanser i världen att stärka sina aktier i AL East. Vad får vi istället från the Orioles front-office? Total tystnad. Det känns som att pippifåglarna bränner en gyllene möjlighet att rida vidare på vågen från 2012. Intresset var ju skyhögt i slutet av deras magiska säsong. Människorna hade börjat hitta tillbaka till Oriole Park at Camden Yards.

Oavsett om laget hade ett osannolikt flyt som inte lär upprepas – 29-9 i one-run games och 16 extra-inning wins i rad – så hade de nu kunnat satsa lite för att bygga sig starkare. Efter att laget fick upp Manny Machado och Nate McLouth fanns inget lag som vann så många matcher som Orioles. Varför inte försöka ta nästa kliv? Jag tror Baltimore är det enda laget i divisionen som inte kommer att vara med vid trading deadline.

Boston Red Sox – rebuilding credibility
Kanske handlar den här säsongen främst om att komma in i matchen igen. Bygga upp förtroende. Fansen lär ropa efter mer, men nog blir det svårt trots att Red Sox har varit aggressiva under offseason. Nya är Shane Victorino, Mike Napoli (efter många om och men), Stepen Drew, Jonny Gomes och pitchers Ryan Dempster och Joel Hanrahan. Sköna snubbar.

”We’re trying to build as deep a team as we can and filling the clubhouse with guys we can believe in” – Ben Cherington

Nyförvärven i all ära, men viktigast är nog att Bobby V är utbytt mot John Farrell och nyckeln till en bra säsong kanske ändå stavas Lester och Bucholtz som måste rycka upp sig. Om så blir fallet är de med i matchen igen.

New York Yankees – getting under the roof
På sin väg mot att lirka sig in under the salary cap släpptes bl.a. Nick Swisher, Rafael Soriano, Raul Ibanez och Russell Martin iväg. Den enda egentliga förstärkningen blir the greek God of walks – Kevin Youkilis. A-Rod kommer att vara borta minst till All-Star Break. Kanske hela säsongen. Kanske för alltid efter de senaste dopinganklagelserna. Vilken sorglig soppa det där är.

Tillbaka från skador är Mariano Rivera och Brett Gardner som nästan kan ses som nyförvärv, men tänk på att hela laget är ett år äldre. Och med en så pass gammal line-up kan det hända mycket på ett år. Ofta inte i rätt riktning. Att Yankees ska ta hem divisionen känns inte troligt. Men de kommer nog att vara med, om inte Mark Teixeira fortsätter fullfölja sin dröm om att vara rockstjärna på Broadway.

Tampa Bay Rays – wil he play?
När de sände iväg James Shields och Wade Davis för ett gäng top prospects sköt oddsen om att nå postseason 2013 i höjden. Dealen är mer spännande långsiktigt för Rays. De har ändå pitchers så det räcker och vem vet, kanske får Wil Myers ihop det som Mike Trout och lyfter Rays. Men kommer han att spela? Inte hela säsongen tror jag. Tampa Bay håller gärna kvar sina ynglingar i Minor League ett tag för att skaffa sig ett extra år av club control. B.J. Upton till Braves är såklart också kännbart. Men de kommer definitivt att vara med.

Toronto Blue Jays – a window of opportunity
Då har vi alltså gått igenom fyra av fem lag utan att hitta någon klockren aspirant till titeln. Det var väl precis det Blue Jays general manager Alex Anthopoulos också såg – a window of opportunity. Sådana här chanser dyker inte upp ofta, speciellt inte i AL East. ”Double-A” var helt enkelt tvungen att försöka ta chansen.

Och han tog den. Josh Johnson, Mark Buehrle, Emilio Bonifacio och All-Star shortstop Jose Reyes fixades tidigt, sen adderades fula ankungen Melky Cabrera och knuckleballer R.A. Dickey. Alla ser att Alex Anthopoulous går all-in men själv försöker han såklart sänka förväntningarna:

”There have been a lot of clubs that have made a lot of moves in the offseason and they haven’t made the playoffs”

Och visst är det som han säger, det finns otroligt många frågetecken och en hög osäkerhetsfaktor när man försöker bygga ett helt nytt lag. Det blir inte ett självspelande piano direkt.

Att utse ett så pass osäkert kort till favorit av en division tar emot, men jag tror att de kommer att få ihop det tids nog och i tid till att ta hem AL East redan i år. Sen tycker jag det är tre lag – Boston, New York och Tampa Bay – som slåss om andraplatsen. Sist kommer Orioles. Håller du med?

Bilden: Vardag i AL East. 23 maj 2011. TOR@NYY 7-3