Bad British Baseball Commentary

Annonser

In my pocket: Vecka 1

bird
Väntan är över. Och redan har det gått en hel vecka av årets regular season. Även om jag har varit uppe i fjällvärlden med urusel uppkoppling så har jag försökt hänga med hjälpligt. Här är det jag tar med mig.

Marwin Gonzalez hade väl veckans mest betydelsefulla hit, när han förstörde Yu Darvish kväll och plats i historieböckerna. Vad är oddsen på att Astros trots allt kommer att bli förnedrade med ett perfect game i år? Ganska låga va?

Vilken start av Orioles Chris Davis!

”Chris Davis has 16 RBI in 4 games. That is the most RBI in a team’s 1st 4 games in MLB history”
ESPN Stats & Info on Twitter

Sen fick vi se en kille som förlorade sitt jobb. Carlos Marmol har sett allt annat än säker ut och det var ju bara en tidsfråga innan han skulle ställa till det big time. The Upton Bros såg ju med var sin homerun i nionde inningen till att det kommer att ta lång lång tid innan Marmol får stänga en match igen.

En pitcher som imponerade på mig var J.A. Happ. Change-ups on the outside corner är något av det vackraste som finns. Fick mig att minnas Greg Maddux. Red Sox tog gruvlig revansch igår när Will Middlebrooks slog tre homeruns.

Tycker synd om Jose Fernandez som gjorde en alldeles strålande debut in the bigs. Killen kommer direkt från Single-A, men tyvärr spelar han i Miami Marlins och givetvis kunde de inte hjälpa sin unge debutant till seger. Debuten var värd ett bättre öde.

Jag har säkert missat en hel del godbitar. Fyll gärna på i kommentarerna.

Ikväll ska jag se Cleveland Indians home-opener 22:05 mot Yankees. Ska vi tro att Nick Swisher slår minst en homer?

In my pocket

Här kommer veckans In my pocket – school day style:

Först mattelektion. AL East spås bli knallhård i år. Jag är inte helt säker. Tror att Rays och Blue Jays seglar iväg. Kan alla lag sluta över .500? Kanske. I så fall händer något ovanligt. Sedan ligorna delades upp i divisioner (1969) har det bara hänt två gånger. 2005 slutade Nationals sist på .500 i NL East och 1991 slutade Angels sist på samma winning percentage i AL West.

Nu över till historia. Jag är en sucker för sköna namn och när Virgil ”Fire” Trucks flimrar förbi i flödet fastnar jag. Det visar sig att den äldsta tigern gick bort i veckan, 95 år gammal. 1952 var hans stora år då han kastade två no-hitters under en säsong, en bedrift som bara fem pitchers gjort. Säsongen i Detroit Tigers som helhet sög rätt hårt, men bara att han gled runt i en Cadillac med registreringsplåten Trucks 22 visar att han var en föregångare. Ta hand om dig i basebollhimlen, Trucks.

Vad vore en skoldag utan att sväva bort en stund i sina egna filosofiska tankar. Det känns som att Russell Carleton hade ganska många sådana stunder under high school-åren. Älskar sånt här tänkande. Should pitchers work in pairs?

Lunch. Eftersom jag pratade rätt mycket mat förra veckan lämnar jag över lunchen till Micke i Big Brother-huset. Ett tio år gammalt citat som kan te sig banalt, men smaka på det. Genialt. Lika aktuellt då som nu:

”Man kan ha ALLT på ALLT, men på gravad lax SKA det vara hovmästarsås.”

Rast och nu gymnastik. För det är där han håller till, Roy Halladay, på en avlägsen träningsplan bakom gympahallen. Is it over, Roy?

Nu springer vi till bildsalen. Artisten Jose Canseco sålde i veckan sin målning som föreställer Bud Selig. Ungefär i samma anda som teckningarna i de buntar man brukar få hem i slutet av barnens fritidsterminer. Frågan är vem som har flest skruvar lösa, köparen eller säljaren.

Skolkar resten av dagen. Behöver fila på mina division predictions. Strax tillbaka.

Bonusmaterial: Chris Getz what Chris wants. 6-for-6.

In my pocket


Vi börjar den här veckan med något av det viktigaste: Vad man kan äta och dricka på sportarenor i USA.

Själv åt jag för inte så länge sen en himmelsk Pulled Pork Sandwich i Prudential Center. Men den bleknar nog i jämförelse med dessa Beer Shakes som man kan avnjuta i Charleston eller om man är en baconvän som jag: The Baco – en fantastisk idé med bacon istället för majsbröd som tacoskal. Vita hatten av för West Michigan Whitecaps. Och den här Instagram-bilden från Frenchy’s Tiki Bar i Clearwater Beach får en att seriöst överväga att boka resan till Spring Training 2014. Att jag för några år sedan blev (knockad av en gigantisk bourbon på Yankee Stadium) sätter vi parenteser runt tycker jag. Jag var inte ensam.

Över till bats and balls. World Baseball Classic är över, Dominikanska dominerade. Och allra mest Robinson Cano som blev utsedd till MVP i första rundan, mellanrundan och i finalrundan i San Francisco. Det finaste som hände var kanske ändå det här. Tjusigt Nippon.

Med dryga veckan kvar till Opening Day är det nu hög tid att lägga allt fokus på Spring Training. En kille som verkligen har stuckit ut är Red Sox Jackie Bradley Jr. Senast jag kollade till hans stats var batting average .444 (20-for-45), bäst i Grapefruit League. Hans prestationer talar för att han ska kunna ta en plats på Bostons outfield, men det finns ju tyvärr fördelar för klubben att stuva undan honom i minors någon månad. Då kommer det dröja ytterligare ett år innan han blir free agent. 2019 istället för 2018. Hoppas att han får chansen mot Yankees direkt. Älskar sånt. Här är tre läsvärda artiklar om JBJ från veckan:
Jackie Bradley Jr. ascends as David Ortiz fades
Ins and outs of service time
Jackie Bradley Jr.’s all right

Veckans mest bisarra händelse måste vara att Phillies tradade sin pitcher Mike Cisco till Angels. Vad fick de tillbaka? Ingenting. Nada. Zip. Zero.

Och till slut, för er som gillar kirurgi och blod kommer här veckans glada nyhet. Det blir trots allt några sort of inductees i Hall of Fame i år. Tommy John, pitchern som blev opererad och kom tillbaka som en bättre pitcher än någonsin samt Dr. Frank Jobe, snubben som satte kniven i Tommy kommer att bli hedrade i Cooperstown. Fantastiskt ingrepp det där – Tommy John surgery – som har räddat över 500 pitchingkarriärer. Hedra på.

En VM-kvaldag som denna avslutar jag som en fotbollslegend: Ha d gott.

Bilden lånar jag hänsynslöst av David Mann på Los Angeles Times. Chicago Cubs vs Los Angeles Angels 1925.

En titt på AL East

20130204-101544.jpg

”It’s going to be a lot of fun” – Jose Bautista

AL East är nödvändigtvis inte den bästa divisionen längre, men den kommer att bli jämnare och mer oviss att förutspå än på många år.

Baltimore Orioles – the sound of silence
Här fanns ju alla chanser i världen att stärka sina aktier i AL East. Vad får vi istället från the Orioles front-office? Total tystnad. Det känns som att pippifåglarna bränner en gyllene möjlighet att rida vidare på vågen från 2012. Intresset var ju skyhögt i slutet av deras magiska säsong. Människorna hade börjat hitta tillbaka till Oriole Park at Camden Yards.

Oavsett om laget hade ett osannolikt flyt som inte lär upprepas – 29-9 i one-run games och 16 extra-inning wins i rad – så hade de nu kunnat satsa lite för att bygga sig starkare. Efter att laget fick upp Manny Machado och Nate McLouth fanns inget lag som vann så många matcher som Orioles. Varför inte försöka ta nästa kliv? Jag tror Baltimore är det enda laget i divisionen som inte kommer att vara med vid trading deadline.

Boston Red Sox – rebuilding credibility
Kanske handlar den här säsongen främst om att komma in i matchen igen. Bygga upp förtroende. Fansen lär ropa efter mer, men nog blir det svårt trots att Red Sox har varit aggressiva under offseason. Nya är Shane Victorino, Mike Napoli (efter många om och men), Stepen Drew, Jonny Gomes och pitchers Ryan Dempster och Joel Hanrahan. Sköna snubbar.

”We’re trying to build as deep a team as we can and filling the clubhouse with guys we can believe in” – Ben Cherington

Nyförvärven i all ära, men viktigast är nog att Bobby V är utbytt mot John Farrell och nyckeln till en bra säsong kanske ändå stavas Lester och Bucholtz som måste rycka upp sig. Om så blir fallet är de med i matchen igen.

New York Yankees – getting under the roof
På sin väg mot att lirka sig in under the salary cap släpptes bl.a. Nick Swisher, Rafael Soriano, Raul Ibanez och Russell Martin iväg. Den enda egentliga förstärkningen blir the greek God of walks – Kevin Youkilis. A-Rod kommer att vara borta minst till All-Star Break. Kanske hela säsongen. Kanske för alltid efter de senaste dopinganklagelserna. Vilken sorglig soppa det där är.

Tillbaka från skador är Mariano Rivera och Brett Gardner som nästan kan ses som nyförvärv, men tänk på att hela laget är ett år äldre. Och med en så pass gammal line-up kan det hända mycket på ett år. Ofta inte i rätt riktning. Att Yankees ska ta hem divisionen känns inte troligt. Men de kommer nog att vara med, om inte Mark Teixeira fortsätter fullfölja sin dröm om att vara rockstjärna på Broadway.

Tampa Bay Rays – wil he play?
När de sände iväg James Shields och Wade Davis för ett gäng top prospects sköt oddsen om att nå postseason 2013 i höjden. Dealen är mer spännande långsiktigt för Rays. De har ändå pitchers så det räcker och vem vet, kanske får Wil Myers ihop det som Mike Trout och lyfter Rays. Men kommer han att spela? Inte hela säsongen tror jag. Tampa Bay håller gärna kvar sina ynglingar i Minor League ett tag för att skaffa sig ett extra år av club control. B.J. Upton till Braves är såklart också kännbart. Men de kommer definitivt att vara med.

Toronto Blue Jays – a window of opportunity
Då har vi alltså gått igenom fyra av fem lag utan att hitta någon klockren aspirant till titeln. Det var väl precis det Blue Jays general manager Alex Anthopoulos också såg – a window of opportunity. Sådana här chanser dyker inte upp ofta, speciellt inte i AL East. ”Double-A” var helt enkelt tvungen att försöka ta chansen.

Och han tog den. Josh Johnson, Mark Buehrle, Emilio Bonifacio och All-Star shortstop Jose Reyes fixades tidigt, sen adderades fula ankungen Melky Cabrera och knuckleballer R.A. Dickey. Alla ser att Alex Anthopoulous går all-in men själv försöker han såklart sänka förväntningarna:

”There have been a lot of clubs that have made a lot of moves in the offseason and they haven’t made the playoffs”

Och visst är det som han säger, det finns otroligt många frågetecken och en hög osäkerhetsfaktor när man försöker bygga ett helt nytt lag. Det blir inte ett självspelande piano direkt.

Att utse ett så pass osäkert kort till favorit av en division tar emot, men jag tror att de kommer att få ihop det tids nog och i tid till att ta hem AL East redan i år. Sen tycker jag det är tre lag – Boston, New York och Tampa Bay – som slåss om andraplatsen. Sist kommer Orioles. Håller du med?

Bilden: Vardag i AL East. 23 maj 2011. TOR@NYY 7-3

Throwback Thursday: Just a bit outside

bill
He tried the corner and missed.
Jag hittade den här bilden bland mina gamla skärmdumpar. Tänkte att jag måste få in den på bloggen på något sätt. Jag vet att den inte är så gammal – från 14 september 2012 – för att egentligen kvalificera sig som en Throwback Thursday-bild. Who cares?

Bill Cosby kliver upp på kullen på Fenway Park. Och kastar ett så sanslöst dåligt kast. Han ska dock ha credit för att han gör det från rätt avstånd. Ofta ser vi ju hur the ceremonial first pitch kastas många löjliga meter framför kullen.

Skärmdumpen är tagen någon sekund för tidigt. Bilden säger egentligen inte hur illa det var. Klicka på Mr Cosby nedan för att se 37 magiska sekunder.

”He probably sucks”

12 juni 2010, Fenway Park. Daniel Nava har dagen innan fått reda på att det är dags. Dags att lämna Pawtucket för att göra debut i Major League Baseball. Skador på Jacoby Ellsbury och Jeremy Hermida har gjort att Red Sox desperat behöver outfielders. Telefonsamtalet hade gått till Daniel. Nu står han där i batter’s box.

Killen som filmar, eller möjligen hans Bud Light-marinerade Ivy League-polare i dyra stolen bredvid (a.k.a Mr Know It All) kläcker ur sig: ”Lets see what he does, he probably sucks”

Bottom 2nd, bases loaded, Joe Blanton på kullen. Daniel Nava minns vad reportern innan matchen hade sagt. Svinga så hårt du någonsin kan på första kastet, för ”that’s the only first pitch in the majors you’ll ever see”. Och han svingade.

First pitch of first Major League career at-bat grand slam home run.

Här finns den officiella videon på MLB.com. Jag tror, efter att ha gjort vattentäta uträkningar och studier om vinklar och avstånd, att killen som amatörfilmade och publicerade på Youtube sitter i vit t-shirt precis till vänster om resultatgrafiken uppe i vänstra hörnet.

Att det tog nästan två år till Daniel Nava slog sin andra Major League home run bryr vi oss inte om. Inte heller att han har fått hoppa upp och ner mellan majors och minors, eller att han faktiskt inte är ensam eller ens först om den här bedriften. Kevin Kouzmanoff gjorde det redan 2006. He, too, probably sucks.

Classic Clips: ”It gets through Buckner!!” (1986 WS Game 6)

Historiska idrottsögonblick brukar handla om triumfer. Inte i Bill Buckners fall. Där handlar det i stället om en av idrottshistoriens mest kända blunders. Buckners error i extra innings anses också förkroppsliga The Curse of The Bambino – förbannelsen som vilar över Boston Red Sox (eller åtminstone gjorde det fram till 2004).

Vid ställningen 3-2 i matcher till Red Sox gick Game 6 till extra innings. I toppen av tionde inningen ryckte Red Sox åt sig ledningen med två runs. Allt talade för att förbannelsen skulle brytas och att Boston skulle få fira. Bara tre outs återstod. I ett sådant läge brukade Red Sox coach John McNamara i normala fall ersätta Buckner på första bas med Dave Stapleton, som var stabilare defensivt. Men Buckner fick stanna kvar på plan. Han fick snart se Mets göra två snabba flyouts. Champagnen och bucklan var så nära, så nära.

Det var då det satte igång. Kalla det The Curse, kalla det otur, kalla det vad du vill. Efter tre raka two out-singles hade Mets reducerat Red Sox ledning och hade the tying run på tredje bas. Mets outfielder Mookie Wilson klev in i the batter’s box för att försöka hålla New Yorks hopp vid liv. Mets kvitterade på en wild pitch. Resten är historia. En sorglig sådan, men hur som helst ett av de mest kända ögonblicken i basebollhistorien. Klicka på stackars Bill för att se klippet.

Image

Och om det var någon som inte räknade ut det: dagen efter förlorade Red Sox Game 7.

Framtiden är redan här – Anthony Rizzo

20121023-164317.jpg

Efter att ha glidit igenom high school och college med ett basebollträ i näven och populär som Brandon Walsh fanns det inte många moln på himlen nere i Fort Lauderdale – det brukar det inte göra. Han levde den amerikanska drömmen i solen och hade säkert en riktigt snygg cheerleader vid sin sida. Självklart draftades han också av en av de mest legendariska klubbarna – Boston Red Sox. Sen kom smällen.

Läs mer