La Gran Fuga

la_gran_fuga

Om du bara ska läsa en artikel till i år – eller någonsin – så är det här artikeln du ska läsa. Fängslande och vackert om Orlando ”El Duque” Hernández och hans halvbror Liván Hernández avhopp från Kuba.

“I’m going to play baseball again before I die,” El Duque replied. “Even if I have to play in Haiti.”

Orlando ”El Duque” Hernández in La Gran Fuga

(Rekommendation: Läs på datorn!)

Annonser

Exit Sandman

20130918-173611.jpg

Att Yankees ska ta in 4 i the loss column på 11 matcher känns rätt otroligt va? Samtidigt ska man ta sig förbi 4 lag. Nä, vi kan nog säga att säsongen är över för Yankees. Det är skön…t, för vi kan med säkerhet veta vilken som blir Mariano Riveras sista match i karriären.

Men när sker de största hyllningarna? Någon som har koll? Det har ju ryktats om att Metallica ska lira Enter Sandman live sista hemmasöndagen (nu på söndag alltså). Ej trist. Men är det då eller är det vid säsongens sista hemmamatch – natten mellan nästa torsdag och fredag? Han kommer även kasta i säsongens allra sista match söndagen den 29:e september i Houston. Jag känner att jag inte vill missa en enda av hans resterande cutters before exit.

In my pocket

Här kommer veckans In my pocket – school day style:

Först mattelektion. AL East spås bli knallhård i år. Jag är inte helt säker. Tror att Rays och Blue Jays seglar iväg. Kan alla lag sluta över .500? Kanske. I så fall händer något ovanligt. Sedan ligorna delades upp i divisioner (1969) har det bara hänt två gånger. 2005 slutade Nationals sist på .500 i NL East och 1991 slutade Angels sist på samma winning percentage i AL West.

Nu över till historia. Jag är en sucker för sköna namn och när Virgil ”Fire” Trucks flimrar förbi i flödet fastnar jag. Det visar sig att den äldsta tigern gick bort i veckan, 95 år gammal. 1952 var hans stora år då han kastade två no-hitters under en säsong, en bedrift som bara fem pitchers gjort. Säsongen i Detroit Tigers som helhet sög rätt hårt, men bara att han gled runt i en Cadillac med registreringsplåten Trucks 22 visar att han var en föregångare. Ta hand om dig i basebollhimlen, Trucks.

Vad vore en skoldag utan att sväva bort en stund i sina egna filosofiska tankar. Det känns som att Russell Carleton hade ganska många sådana stunder under high school-åren. Älskar sånt här tänkande. Should pitchers work in pairs?

Lunch. Eftersom jag pratade rätt mycket mat förra veckan lämnar jag över lunchen till Micke i Big Brother-huset. Ett tio år gammalt citat som kan te sig banalt, men smaka på det. Genialt. Lika aktuellt då som nu:

”Man kan ha ALLT på ALLT, men på gravad lax SKA det vara hovmästarsås.”

Rast och nu gymnastik. För det är där han håller till, Roy Halladay, på en avlägsen träningsplan bakom gympahallen. Is it over, Roy?

Nu springer vi till bildsalen. Artisten Jose Canseco sålde i veckan sin målning som föreställer Bud Selig. Ungefär i samma anda som teckningarna i de buntar man brukar få hem i slutet av barnens fritidsterminer. Frågan är vem som har flest skruvar lösa, köparen eller säljaren.

Skolkar resten av dagen. Behöver fila på mina division predictions. Strax tillbaka.

Bonusmaterial: Chris Getz what Chris wants. 6-for-6.

In my pocket


Vi börjar den här veckan med något av det viktigaste: Vad man kan äta och dricka på sportarenor i USA.

Själv åt jag för inte så länge sen en himmelsk Pulled Pork Sandwich i Prudential Center. Men den bleknar nog i jämförelse med dessa Beer Shakes som man kan avnjuta i Charleston eller om man är en baconvän som jag: The Baco – en fantastisk idé med bacon istället för majsbröd som tacoskal. Vita hatten av för West Michigan Whitecaps. Och den här Instagram-bilden från Frenchy’s Tiki Bar i Clearwater Beach får en att seriöst överväga att boka resan till Spring Training 2014. Att jag för några år sedan blev (knockad av en gigantisk bourbon på Yankee Stadium) sätter vi parenteser runt tycker jag. Jag var inte ensam.

Över till bats and balls. World Baseball Classic är över, Dominikanska dominerade. Och allra mest Robinson Cano som blev utsedd till MVP i första rundan, mellanrundan och i finalrundan i San Francisco. Det finaste som hände var kanske ändå det här. Tjusigt Nippon.

Med dryga veckan kvar till Opening Day är det nu hög tid att lägga allt fokus på Spring Training. En kille som verkligen har stuckit ut är Red Sox Jackie Bradley Jr. Senast jag kollade till hans stats var batting average .444 (20-for-45), bäst i Grapefruit League. Hans prestationer talar för att han ska kunna ta en plats på Bostons outfield, men det finns ju tyvärr fördelar för klubben att stuva undan honom i minors någon månad. Då kommer det dröja ytterligare ett år innan han blir free agent. 2019 istället för 2018. Hoppas att han får chansen mot Yankees direkt. Älskar sånt. Här är tre läsvärda artiklar om JBJ från veckan:
Jackie Bradley Jr. ascends as David Ortiz fades
Ins and outs of service time
Jackie Bradley Jr.’s all right

Veckans mest bisarra händelse måste vara att Phillies tradade sin pitcher Mike Cisco till Angels. Vad fick de tillbaka? Ingenting. Nada. Zip. Zero.

Och till slut, för er som gillar kirurgi och blod kommer här veckans glada nyhet. Det blir trots allt några sort of inductees i Hall of Fame i år. Tommy John, pitchern som blev opererad och kom tillbaka som en bättre pitcher än någonsin samt Dr. Frank Jobe, snubben som satte kniven i Tommy kommer att bli hedrade i Cooperstown. Fantastiskt ingrepp det där – Tommy John surgery – som har räddat över 500 pitchingkarriärer. Hedra på.

En VM-kvaldag som denna avslutar jag som en fotbollslegend: Ha d gott.

Bilden lånar jag hänsynslöst av David Mann på Los Angeles Times. Chicago Cubs vs Los Angeles Angels 1925.

You complete me

20130321-061855.jpg
Efter några månaders frånvaro återkommer här Ej Trist of the Month Award.

Såklart är det Joba Chamberlains mustasch. Det är ett helt fantastiskt litet mästerverk han har där på överläppen. Den är helt underbar och om utmärkelsen fanns, så skulle han vara en stark utmanare till Ej Trist of the Decade Award. Kung.

Den klär hans historia så perfekt. Uppvuxen i hjärtat av Skogshuggaramerika – Nebraska, skilda föräldrar, dömd för Driving Under Influence, totalt omdömeslös over-throwing 100mph-fastballs tidigt i karriären och operationer som lämnat stygga ärr över stora delar av en lagom rund kropp. Minns att han bröt fotleden förra året när han försökte göra bomben under Spring Training. Lägg till ett envist hybrissnack om att han visst är en starter – inte the seventh inning guy. Mustaschen passar perfekt in i den bilden.

Den har nog alltid funnits där mentalt. Bara väntat på att se dagens ljus. Kul att han nu fullständigt skiter i att han blir häcklad i omklädningsrummet, i dugouten, på kullen, i duschen och över hela internet – ”äh, this is who I am” – kind of a barsnubbe med majonnäs på skjortan, på gränsen till massmörderi.

Jag ser Joba framför mig. Riktigt nöjd framför toalettspegeln varje morgon, på teckenspråk med tandborsten i mungipan, säga till mustaschen: ”You complete me!” Mustaschen tänker nöjt: ”I love him! I love him for the man he wants to be. And I love him for the man he almost is.”

Är det dags för Joba att bli den man han nästan är? Yankees skulle nog behöva det. Det här är en utmärkt start.

The Bad Golfer

20130312-100004.jpg

Inom avdelningen Långa Långskott kommer här ett smaskigt rykte.

Skadorna på Alex Rodriguez och Mark Teixeira har fått Brian Cashman (General Manager för Yankees) att slänga ut det stora nätet efter en ersättare på third base. Eftersom Kevin Youkilis kan spela både 1B och 3B skulle det funka att spela Youk på 3B, samt hitta en ersättare till first base.

I jakten har frågan gått till pensionärerna Derrek Lee och Scott Rolen, samt i förbifarten till Chipper Jones. Självklart fick Cashmans filosofiska funderingar om att lura Chipper Jones från golfbanan till Yankee Stadium fäste på Twitter och i snart alla amerikanska dagstidningar. Chipper själv verkar mest nöjd med att få 4000 nya följare på en dag och hoppas skämtsamt att Red Sox följer upp med ett erbjudande. Även om chansen att han luras tillbaka in i cirkusen igen är ungefär 0%, så är det en svindlande tanke som skulle röra upp känslor. Chipper verkar dock vara nöjd med livet just nu:

I’m happy with life as a bad golfer!

Självklart kommer det inte att hända. Men snacket tar oss en dag närmare Opening Day.

Bild lånad från Daily Quarterly. Vad the chick från Friday Night Lights gör i bakgrunden vet jag inte. Någon?

In my pocket

baseball-nd

Jag läser en stor mängd artiklar varje vecka om Major League. Eller, läser och läser. Vissa artiklar skummar jag, vissa ser jag bara rubrikerna på men några artiklar fastnar i mitt Pocket-konto för mer grundlig läsning. I detta härliga transparenta samhälle tänkte jag det vore bra att delge mig av några av de artiklar jag känner var något extra. Något jag förhoppningsvis tänker göra varje fredag. Here we go.

David Schoenfield på ESPN anser att Washington Nationals har stora möjligheter att vinna 105 matcher i år. Något som bara har skett fem gånger de trettio senaste åren. Problemet menar David är att de ska möta Braves och Phillies nitton gånger. Det är bara att hålla med. Tror att Braves kommer grusa de drömmarna. Men det viktiga är ju att vinna divisionen. Och det kommer Nats att göra. Det är jag inte alls så säker på faktiskt. Nationals har aldrig haft ett liknande favorittryck och Braves är riktigt, riktigt bra.

Veckans mest rörande läsning var Zack Meisels reportage om The Duncans, en familj som har drabbats av tunga tragedier. Håller tummarna för att Shelley ska ta en plats på Rays roster i år. Följ gärna upp med att läsa Anthony Castrovinces intervju med Shelley Duncan. Jag slås själv av tanken att om jag bara fick spela baseboll i Major League skulle livet smaka vaniljyoghurt, men så enkelt är det inte ju.

Sen vet jag inte riktigt hur jag hittade till Star-Telegrams Randy Galloway och hans artikel i söndags om kraftmätningen i Arlington. Är Nolan Ryan på väg bort? Astros?

När jag läste Yankeesbloggens inlägg om matchen mellan Dominikanska republiken och Yankees slogs jag av tanken att det är precis så Yankees infield skulle se ut om Robinson Cano blev skadad. Och dagen efter fick jag vatten på min kvarn när Mike Axisa på River Avenue Blues menar att Robinson Cano just nu är the most important player in baseball.

Avslutningsvis bör jag väl nämna något om Kansas City Royals. I skrivande stund har de bara förlorat en match i år. Men betyder den starten någonting alls? Ända sedan jag köpte en grå Royals-keps (troligen den keps jag använt mest i mina dagar, i alla fall om man invändigt tittar på svettavlagringarna) och Johnny Damon debuterade där 1995 har det funnits en plats för Royals i mitt basebollhjärta, så jag hoppas givetvis att det är något positivt. Men både MLB.com och bloggen Royals Review menar att det inte behöver betyda ett skit – men winning never hurts, right?

Åsikter på artiklarna eller tips på andra artiklar från veckan? Kommentarsfältet är ditt. Och fritt.

Music Monday: Bernie Williams


Under sina 16 imponerande år i the majors spelade Bernie Williams aldrig för någon annan klubb än New York Yankees. Under Yankees senaste storhetstid, under åren omkring 2000, var Bernie en av stöttepelarna och dessutom en av MLB:s bästa centerfielders av sin tid.

Lite överraskande: Bernie Williams är även en grym gitarrist. Samtidigt som han avslutade sin karriär var det även dags att släppa lös bulldozrarna för att låta legendariska Yankee Stadium gå i graven. Inget kunde väl vara mer passande än att låta Bernie och hans gitarr skicka arenan till den eviga vilan med en sista ”Take me out to the ballgame”. Njut. (Och känn basebollhistoriens sköna vingslag, som vi ju är suckers för här på bloggen.)